Forskare har kartlagt arvsmassan hos en ullhårig noshörning som levde för 14 400 år sedan – innan den blev uppäten av en varg. Studien visar att arten var genetiskt frisk fram till slutet av istiden och troligen dog ut snabbt.
Forskare vid Centrum för paleogenetik har analyserat ett noshörningsprov som kommer från frysta rester av en förhistorisk varg, som hittades i permafrosten nära byn Tumat i nordöstra Sibirien.
– Att sekvensera hela arvsmassan från ett istida djur som hittats i magen på ett annat djur har aldrig gjorts tidigare, säger forskaren Camilo Chacón-Duque i ett pressmeddelande från Stockholms universitet.
Ledtråd till utdöendet
Det var när forskarna undersökte vargen som de fann en liten bit välbevarad vävnad i magen. Kol-14-datering visade att vävnaden är cirka 14 400 år gammal, och dna-sekvensering avslöjar att den tillhör en ullhårig noshörning, Coelodonta antiquitatis. Det är ett av de yngsta kända fynden av arten som någonsin upptäckts.
– Det är en utmaning att utvinna arvsmassan från individer som levde strax före en arts utdöende, men det kan ge viktiga ledtrådar till vad som låg bakom att de försvann, vilket också kan ha betydelse för bevarandet av utrotningshotade arter i dag, säger forskaren Camilo Chacón-Duque.
Ovanligt och svårarbetat prov
Att kartlägga arvsmassan från den här typen av material är mycket svårt. Förhistoriskt dna är oftast kraftigt nedbrutet och finns bara i små mängder. Dessutom försvårades analyserna av att rovdjurets eget dna fanns med i provet.
– Det var verkligen spännande, men också mycket utmanande, att utvinna en så pass komplett arvsmassa från ett så ovanligt prov, säger Sólveig Guðjónsdóttir, masterstudent vid Stockholms universitet och som deltog i forskningsarbetet.
Inga tecken på inavel
Forskarna jämförde Tumat-noshörningens arvsmassa med två äldre fynd av ullhårig noshörning, cirka 18 000 respektive 49 000 år gamla. Syftet var att se hur den genetiska variationen, graden av inavel och förekomsten av skadliga mutationer förändrades under den senaste istiden.
Analyserna visade inga tecken på genetisk utarmning när arten närmade sig sitt utdöende. Det tyder på att den ullhåriga noshörningen hade en stabil och relativt stor population fram till arten försvann.
Varmare klimat trolig orsak
Forskarna fann inte heller några tecken i arvsmassan som tyder på en långsiktig och gradvis minskning av populationen. I stället verkar utdöendet skett relativt snabbt, sannolikt till följd av den snabba uppvärmningen av klimatet i slutet av istiden.
– Våra resultat visar att den ullhåriga noshörningen hade en livskraftig population under 15 000 år efter det att de första människorna anlände till nordöstra Sibirien, vilket talar för att klimatuppvärmning snarare än mänsklig jakt orsakade utdöendet, säger Love Dalén, professor i evolutionär genomik vid Centrum för paleogenetik.
Vetenskaplig artikel:
Genome shows no recent inbreeding in near-extinction woolly rhinoceros sample found in ancient wolf’s stomach, Genome Biology and Evolution.
