Efter miljontals år har en stor variation av färger bland ödlor försvunnit på kort tid. Orsaken är en illgrön, aggressiv och sexuellt framstående murödla som slagit ut flera kulörer bland sina artfränder.
Många djurarter uppvisar flera tydliga färgvarianter, så kallade färgmorfer. Skillnaderna handlar inte bara om utseende, utan hänger ofta ihop med olika sätt att säkra revir och partners.
Murödlan, som är vanlig i Medelhavsområdet, förekommer i tre varianter med vit, gul eller orange hals. De har levt sida vid sida i samma populationer i miljontals år och betraktats som ett klassiskt exempel på stabil evolutionär balans.
Balansen har rubbats
Nu visar dock en ny internationell studie, ledd av forskare vid Lunds universitet, att denna långvariga balans har rubbats.
– Vi ser hur samexistensen av flera olika färgmorfer, som varit stabila under miljontals år, förloras på mycket kort evolutionär tid, säger Tobias Uller, professor i evolutionsbiologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande-
Data från över 10 000 ödlor
Forskarna har analyserat färgdata från omkring 240 populationer av murödlor, totalt över 10 000 individer. Resultaten är tydliga. En typ av murödla – stora och aggressiva individer som forskarna kallar ”Hulken-ödlor” – har förändrat balansen mellan artens klassiska halsfärger.
I takt med att Hulken-ödlorna med sitt karaktäristiska utseende sprider sig i landskapet försvinner de gula och orange varianterna. Kvar blir murödlor med vit färg på halsen.
– Det aggressiva och dominanta beteendet rubbar de finstämda sociala system som tidigare gjorde det möjligt för flera färgstrategier att samexistera, säger Tobias Uller.
Evolution inte alltid långsam
Studien visar att även mycket långlivade färgvariationer inom en art kan vara oväntat sårbara. Evolutionen är inte alltid långsam och stabil – ibland kan en enda ny och kraftfull aktör snabbt förändra spelreglerna. I detta fall handlar det om en stor, grön och sexuellt framgångsrik murödla.
– Genom att visa hur färgvarianter som samexisterat under miljontals år slås ut förstår vi nu bättre hur uppkomsten av nya egenskaper förändrar konkurrensen i naturen, säger Tobias Uller.
