Hällristningarna i Bohuslän var mer än konst – de tycks ha varit strikt kontrollerade av mästare som lärde ut hantverket och formade traditionerna. En avhandling vid Göteborgs universitet visar hur dessa ristare aktivt påverkade både ritualer och socialt liv.
I över 200 år har hällristningar från den nordiska bronsåldern fascinerat forskare. Trots det vet man fortfarande lite om de personer som skapade figurerna i berget.
En avhandling vid Göteborgs universitet riktar nu fokus mot människorna bakom ristningarna. Julián Moyano Di Carlo, som doktorerat i arkeologi, menar att hällristningarna i Bohuslän kan ha övervakats av mästare som kontrollerade både teknisk och rituell kunskap. De verkar också ha haft ett uppdrag att föra traditionen vidare till nästa generation.
– Genom denna kontroll kan ristarna inte bara ha använt figurerna för att uttrycka idéer eller interagera med det övernaturliga, utan också för att utöva politiskt inflytande i sina samhällen, säger Julián Moyano Di Carlo i ett pressmeddelande från Göteborgs universitet.
Ny analys av kända ristningar
I sin forskning har Moyano Di Carlo undersökt hur ristningarna varierar i form, placering och mängd, samt hur de relaterar till andra element.
Analysen bygger på ett nyskapande angreppssätt. Den kombinerar social teori och tvärkulturella jämförelser med detaljerad 3D-dokumentation av hällristningarna på Aspeberget i Tanums kommun. I forskningen ingår också statistiska metoder för att identifiera mönster i materialet.
– Resultaten visar att hällristningarna i Bohuslän utvecklades långsamt och gradvis, sannolikt eftersom de var förankrade i konservativa traditioner som reproducerades av ett fåtal individer. Dessa personer tycks ha kontrollerat både valet av figurer och deras placering i landskapet, med en förkärlek för platser nära vatten och hällar med lämpliga geologiska egenskaper, säger Julián Moyano Di Carlo.
Människofigurer och skeppsfigurer, Aspebergets hällristningsområde. Bild: Bengt A Lundberg/ Riksantikvarieämbetet, Wikimedia commons. Licens CC BY 2.5.
Elitistiskt lärlingssystem
Moyano Di Carlo menar att ristningsplatserna hade två huvudfunktioner. Små, spridda ristningsytor över regionen höggs troligen i samband med ritualer kring båtbygge och sjösättning, medan stora ytor kan ha skapats vid maritima sammankomster. Sådana möten kan ha främjat interaktion mellan ristare, vilket bidrog till en enhetlig regional stil och utvecklingen av hantverket.
– Med tanke på hur sinnrika vissa ristningar är så är det troligt att ristarna förvärvade sina färdigheter genom att lära av mer erfarna kollegor. Dessa lärlingssystem formade hällristningspraktiken som elitistisk och förstärkte traditionens konservativa karaktär, säger Julián Moyano Di Carlo.
Sammanlagt tyder resultaten på att ristarna spelade en central roll i bronsålderns rituella liv och aktivt formade sociala och politiska strukturer. Julián Moyano Di Carlo hoppas nu att avhandlingen ska visa andra forskare att hällristningarna är en viktig källa för att förstå det förflutnas samhällsliv – och inspirera till mer forskning inom området.
*Bild: Wikimedia commons. Licens Public Domain
Avhandling:
Masters of Water and Stone – Exploring the Social Role of Rock Art Carvers in Nordic Bronze Age Societies, Göteborgs universitet.
