Klara, friska fjällvatten kan verka tidlösa. Men under ytan pågår förändringar som forskare nu börjar kartlägga. En studie visar att små organismer, knappt synliga för ögat, har anpassat sig till en mycket speciell miljö.
En ny studie sätter nu ljus på den ofta förbisedda ”anonyma biologiska mångfalden” i fjällvatten. Studien ger ny kunskap om så kallad meiofauna – bottenlevande organismer mindre än 65 mikrometer – och visar hur de påverkas av pågående miljöförändringar.
Sjöar och vattendrag i fjällen, där vattnet ofta är klart, är mycket näringsfattiga ekosystem. De organismer som lever där är anpassade till långa, kalla vintrar och begränsad tillgång på näring.
– Trots att de studerade sjöarna och vattendragen alla var mycket näringsfattiga och klara, visar resultaten att både koncentrationen av totalfosfor och löst organiskt kol är viktiga för den artsammansättningen av primärproducenter, säger Willem Goedkoop, forskare på Sveriges lantbruksuniversitet.
Meiofauna
Meiofauna är mycket små djur som lever i vatten. Meiofauna är mindre än 0,065 millimeter och oftast inte synliga för blotta ögat. De är större än mikroorganismer, men betydligt mindre än till exempel insektslarver och snäckor.
I gruppen meiofauna ingår djur som rundmaskar, hjuldjur, små kräftdjur och björndjur. De lever i och på bottensediment och stenar. De är särskilt viktiga i näringsfattiga ekosystem.
Studien visar att olika grupper av meiofauna hade ett tydligt samband med halter av salt i vattnet, vilket speglar närheten till Atlanten. Artsammansättningen hos rundmaskar påverkades även tydligt av höjden över havet.
– Klimatet verkar spelade en mindre roll utmed den drygt 600 km långa nord-sydliga gradient som studien omfattade. Vi såg inga skillnader som kunde kopplas till provplatsernas breddgrad troligen eftersom samtliga undersökta vatten är mycket kalla och mycket näringsfattiga fjällvatten, säger Willem Goedkoop.
Även markanvändningen påverkar den biologiska mångfalden i fjällvatten. Samernas rennäring bidrar med en viktig ekosystemtjänst, eftersom betet bromsar den igenväxning av kalfjället som följer av klimatförändringarna.
Skillnad mellan sjöar och vattendrag
Studiens visar att meiofaunan i biofilmer – det tunna skikt som täcker ytor under vatten – skiljer sig mellan sjöar och vattendrag. I sjöar är sammansättningen generellt mer komplex, eftersom de påverkas mindre av vattenerosion.
– Sjöar hade högre tätheter av rundmaskar och av olika kräftdjur som hinnkräftor och hoppkräftor, medan björndjur och tidiga larvstadier av fjädermyggor var vanligare i vattendrag, säger Willem Goedkoop.
Cyanobakterier förekommer oftare i sjöar än i vattendrag. De konkurrerar med alger men har en fördel i näringsfattiga miljöer, eftersom de kan lagra fosfor. Vissa arter kan även binda kväve.
Fokus på bottenlevande organismer
Studien visar att de några millimeter tjocka skikt som täcker stenar i vattenmiljön hyser en hög biomassa av mikroskopiska alger, cyanobakterier och meiofauna.
– Miljöövervakningen bör således fokusera i högre grad på alg- och djursamhällena på bottnarna eftersom de stora förändringarna förväntas ske där. Under 2025 har Havs- och vattenmyndigheten inlett en process med att anpassa miljöövervakningen av fjällvatten där fler sjöar ska ingå 2026 och större fokus ska ligga på samhällen av bottenlevande organismer, säger Willem Goedkoop.
*Bild: Robin van Mourik – Flickr: Abiskojávri, Wikimedia commons, CC BY-SA 2.0
Vetenskaplig artikel:
Epilithic Algal and Meiofaunal Assemblages of Arctic/Alpine Lakes and Streams Along Latitudinal and Environmental Gradients in Scandinavia, Freshwater Biology.
