Varje år faller fler än 100 000 personer över 65 år så illa att de behöver söka sjukvård. För många blir fallet början på försämrad hälsa och minskad självständighet, medan andra återhämtar sig förvånansvärt väl. Varför slår fallskador så olika – och vad avgör vem som klarar sig?
Fallolyckor är den olyckstyp som årligen leder till flest dödsfall, flest sjukhusinläggningar och flest akutmottagningsbesök i Sverige. De leder ofta till långvarig funktionsnedsättning och ökade omsorgsbehov, men är samtidigt till stor del möjliga att förebygga.
Varför fallskador slår så olika vill forskare vid Karolinska institutet ta reda på i ett pågående Fortefinansierat forskningsprojekt.
– Fallskador drabbar generellt den skörare och mer utsatta delen av den äldre befolkningen. Fallskadan är ofta fortsättningen på en nedåtgående spiral, den blir kulmen på en påbörjad försämring och förlust av funktion, förklarar Stina Ek, docent i epidemiologi vid Karolinska institutet.
Hennes forskning pekar på att det är förutsättningarna före och insatserna efter skadan som avgör utfallet.
– Litteraturen och våra egna studier visar att det är de förutsättningar man har innan fallskadan som till stor del styr hur väl man kan hantera ett sådant trauma, säger hon.
Det handlar inte bara om medicinska diagnoser, utan om hela livssituationen: fysisk funktion, sociala relationer och socioekonomiska villkor.
Tiden efter fallskadan avgörande
Tiden efter en fallskada är ofta avgörande för om en äldre person återfår sin självständighet eller hamnar i en ond cirkel av nya fall, sjukhusvistelser och ökat omsorgsbehov.
– Egentligen är tiden som leder fram till skadan minst lika viktig, men då vet vi ju inte att fallet kommer att ske. Det bästa vore om vi kunde stärka individen så pass att fallet aldrig sker, så kallad primär prevention, säger Stina Ek.
När ett fall ändå inträffar öppnas ett viktigt fönster för sekundär prevention.
– Direkt efter fallskadan finns en möjlighet att fånga upp dem som riskerar att inte återfå sin fysiska funktion och självständighet, och att sätta in rätt stöd i tid.
Missas den möjligheten riskerar konsekvenserna att bli både långvariga och kostsamma, och ödesdigra för de drabbade.
Från riskfaktorer till helhetsbilder
En central poäng i forskningen är att sluta leta efter en enskild förklaring till varför ett fall får så olika konsekvenser, för bakom varje fallolycka finns ett helt liv.
– I verkliga livet är människor komplexa och det finns flera faktorer som påverkar varandra samtidigt. Om vi plockar ut varje faktor och studerar den för sig tappar vi komplexiteten. Då studerar vi faktorer, inte individer, säger Stina Ek.
Två personer kan bryta höften på liknande sätt, men komma tillbaka till helt olika liv. Den ena hittar tillbaka till vardagen, den andra tappar steg för steg sin rörlighet och självständighet. Skillnaden ligger sällan i en enskild diagnos.
I stället försöker forskarna se mönster i människors livssituationer. De identifierar profiler av sårbarhet och motståndskraft, där ålder, hälsa, ekonomi, boende och sociala relationer vägs samman.
– En individ har ofta både skyddande faktorer och faktorer som ökar sårbarheten. Det ena kan delvis väga upp det andra.
Det är just hur dessa faktorer samspelar som kan avgöra om ett fall blir ett tillfälligt bakslag, eller början på en lång nedåtgående spiral.
Olika möjlighet till återhämtning
Hur stark man är före fallet visar sig spela stor roll för hur det går efteråt.
– Individens fysiska funktion innan fallskadan spelar stor roll. Det stärker vikten av att arbeta långsiktigt med att bibehålla rörlighet, balans och gångförmåga när vi blir äldre, förklarar Stina Ek.
Men forskningen visar att kroppen inte är allt. Även livsvillkoren runt omkring personen gör skillnad.
– Utbildningsnivå och familjeinkomst kan till exempel delvis kompensera för en hög sjukdomsbörda.
Den som har bättre ekonomiska och sociala resurser kan ofta lättare ta till sig rehabilitering, få stöd i vardagen och hitta tillbaka till ett aktivt liv. Samtidigt spelar det sociala sammanhanget roll: om man bor ensam eller tillsammans med andra, hur socialt aktiv man är, och hur man själv ser på sin hälsa.
Mindre lidande och smartare resursanvändning
Med mer kunskap om sårbarhet och motståndskraft hoppas forskarna bidra till en mer träffsäker vård och omsorg.
– Vi vill både visa vilka faktorer som går att stärka i den generella äldre befolkningen och identifiera vilka individer som är särskilt sårbara efter en fallskada, säger Stina Ek.
Samtidigt finns en tydlig samhällsvinst.
– Om vi kan rikta resurserna bättre kan vi minska både mänskligt lidande och belastningen på vård och omsorg, och samtidigt förebygga många fallolyckor innan de ens inträffar.
Text: Michelle Bornestad, Forte Magasin.
Artikeln kommer från Forte Magasin, forskningsrådet Fortes tidning om forskning för människors hälsa, arbetsliv och välfärd. Klicka här för en kostnadsfri prenumeration.
