Unga personer med hög kondition har tidigare visat sig ha en ökad risk för förmaksflimmer. En ny studie som undersökt drygt en miljon män visar att denna risk är mindre än tidigare beräkningar, och att fördelarna i form av minskad risk för all annan hjärt-kärlsjukdom är större.
Flera tidigare studier har visat att unga män som antingen är konditionsidrottare eller har hög kondition i allmänhet verkar ha en förhöjd risk att drabbas av förmaksflimmer senare i livet jämfört med de som inte idrottar eller som har låg kondition. Men stämmer det?
− Tidigare studier har inte gett oss något tydligt svar på hur mycket av den ökade risken beror på konditionen i sig eller andra faktorer. Det har också varit okänt hur risken varierar över livets gång i förhållande till de fördelar som hög kondition samtidigt kan ge. När man ska bedöma de eventuella riskerna behöver man alltså samtidigt väga dem mot de fördelar som kan finnas, säger Marcel Ballin, associerad forskare vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap på Uppsala universitet.
I en studie från Uppsala universitet har forskarna gjort en mer omfattande analys. Samtidigt som de studerade risken för förmaksflimmer tittade de också på risken för annan hjärt-kärlsjukdom för att ta reda på vid vilken ålder nyttan börjar överväga riskerna.
Studien gjordes på mönstringsdata från åren 1972 till 1995 och omfattade drygt en miljon män. Männen var i genomsnitt 18 år och hade då genomfört ett test som mätte deras fysiska kapacitet. Med hjälp av nationella register följde forskarna männens sjukdomsdata fram till 2023 för att se vilka som drabbats av förmaksflimmer eller andra hjärt- och kärlsjukdomar, som till exempel stroke och hjärtinfarkt.
Fördelarna med hög kondition är större än riskerna
Av de som mönstrat var nästan en halv miljon helsyskon, och bland dessa genomförde forskarna en separat analys för att försöka få en mer korrekt skattning av effekterna. I syskonanalyser jämförs helsyskon med olika konditionsnivå, vilket gör det möjligt att kontrollera för ytterligare faktorer som skulle kunna påverka resultaten, så som genetiska faktorer och miljöfaktorer som delas inom familjen.
I den traditionella analysen hade männen med högst kondition en högre risk för förmaksflimmer än de med lägst kondition. Fram till omkring 40 års ålder var denna ökade risk för flimmer större än de positiva effekterna i form av minskad risk för annan hjärt-kärlsjukdom. Därefter började fördelarna väga över och bli större än riskerna.
När forskarna jämförde helsyskon blev kopplingen mellan hög kondition och risk för förmaksflimmer svagare. De upptäckte också att balansen mellan risker och fördelar förändrades i positiv riktning.
− Vi kunde då se att den åldersberoende effekten försvann. Vi såg i stället att nettoeffekten var positiv från start och att fördelarna blev större i takt med stigande ålder. Över ett livslångt perspektiv visar resultaten att fördelarna med hög kondition är större än riskerna.
Nyanserar bilden
Syskonanalysens resultat tyder på att de samband som man sett i tidigare studier delvis kan förklaras av faktorer som syskon delar, snarare än av konditionen i sig.
− Syskon delar ungefär hälften av sina gener, men också i någon mån socioekonomiska faktorer, miljöfaktorer, tidig uppväxtmiljö och beteendemässiga faktorer. Detta skulle kunna påverka både konditionsnivåer och risken för olika sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar. Därför kan man anta att resultatet blir lite mer tillförlitligt när vi tar hänsyn till de här faktorerna, jämfört med i en traditionell analys, säger Marcel Ballin.
− Vår studie visar att det finns goda skäl att nyansera och tona ner det budskap som ibland florerar kring att hög kondition eller att delta i motionslopp skulle utgöra en stor risk för hjärt-kärlhälsan. Risken för förmaksflimmer är förvisso inte noll, men med det sagt är nyttan betydligt större.
