När unga avhoppare ser tillbaka på sitt kriminella förflutna försöker de både förklara sina handlingar och skapa en ny identitet. En studie visar hur berättelser om tjuvheder, ansvar och att bli vuxen blir viktiga när brottets bana lämnas.
I en avhandling har 20 unga vuxna djupintervjuats om sin väg in i och ut ur kriminalitet. Studien visar att personer som vill lämna brottslighet bakom sig ofta behöver förstå och förklara sin egen livshistoria, både för sig själva och för andra.
– Det räcker inte att sluta begå brott. Man behöver också skapa en berättelse om sitt liv som gör förändringen begriplig, både för en själv och för omgivningen. Den berättelsen är central för att kunna skapa sig en ny identitet och förhålla sig till sitt gamla liv, säger Hanna Edgren, som skrivit avhandlingen i socialt arbete vid Lund universitet, i ett pressmeddelande.
Avgörande händelser
Äldre personer som suttit i fängelse kan ofta beskriva brottsligheten som något som tillhör ett avslutat kapitel i livet och att de nu blivit bättre människor. För unga är det här svårare.
– Det är svårt att säga ”när jag var ung och dum” om något som hänt helt nyligen, säger Hanna Edgren.
De unga avhopparnas berättelser handlar snarare om att de nu blivit vuxna. Beslutet att lämna kriminaliteten sker ofta efter en dramatisk händelse, till exempel något som väckt en rädsla för att dö. Drogmissbruk, som ibland var vägen in i kriminaliteten, kan nu vara anledningen till att de vill sluta.
Att bli förälder eller inleda en nära relation lyfts också fram som viktiga skäl att lämna det kriminella livet bakom sig.
Balansgång mellan ansvar och förklaring
De avhoppare som intervjuades i studien var mellan 18 och 30 år gamla. Alla hade påbörjat sin kriminella bana i tidig ålder, i ett fall redan under lågstadiet.
När avhopparna berättar om varför de började begå brott handlade det om stökiga uppväxtförhållanden, ekonomisk utsatthet och problem i skolan. De beskriver också hur gemenskap, spänning och möjligheten att tjäna pengar lockade.
– Kriminaliteten blev ett sätt att umgås. I berättelserna försöker de ofta balansera ansvar och förklaring. De vill inte bortse från sitt eget ansvar men inte heller framstå som onda människor, säger Hanna Edgren.
Lyfte fram normer och värderingar
Enligt Hanna Edgren var det viktigt för avhopparna att framhålla att de hade en moralisk kompass. De skilde mellan ”anständiga kriminella” och ”avskummen”, som de absolut inte ville förknippas med.
Den som betraktas som en anständig kriminell följer det som brukar kallas tjuvheder – en oskriven norm om lojalitet och tystnad inom kriminella miljöer. Ett ”avskum” är däremot någon som exempelvis begår sexualbrott mot barn eller våldtäkt.
Avhandlingen syftar till att öka kunskapen om hur förändring upplevs och förstås av unga själva. Enligt Hanna Edgren kan deras berättelser – även när de är komplexa och motsägelsefulla – vara viktiga för personer som jobbar inom socialt arbete, kriminalvård och med andra stödinsatser.
– Om människor ska kunna förändra sina liv behöver det finnas utrymme att bli sedda som mer än sina tidigare misstag, säger Hanna Edgren.
Avhandling:
Om att sluta begå brott. Narrativt identitetsarbete i ungas berättelser om ansvar och moral, Lunds universitet.
