Konflikter mellan könen skapar nya arter

Artbildning har länge varit ett centralt problem inom biologin. Vad krävs egentligen för att en ny art ska bildas? Det mönster som långsamt växt fram under de senaste 100 åren är att nya arter i huvudsak uppkommer när en population individer avskiljs från resten av sina artfränder. Om en sådan population hålls isolerad under en längre tid kan den fritt anpassa sig till de lokala omständigheterna. På sikt leder det till att individer från den avskurna populationen förändras så mycket att de inte längre kan reproducera sig med individer från den art de härstammar, och en ny art har uppstått. Exakt vilken evolutionär process som snabbast kan skapa skillnader som resulterar i nya arter är emellertid inte känt.

Bland de processer som skapar skillnader mellan avskurna populationer kan nämnas slumpen och anpassningar via naturligt urval. Slumpmässiga genetiska skillnader uppstår relativt långsamt. Anpassningar till en ny fysisk miljö kan, å andra sidan, gå fort till en början, men med tiden avstannar processen då individerna blir allt bättre anpassade till sin nya miljö. De organismer som omger dessa individer är däremot mer föränderliga. Detta gäller speciellt för interaktioner mellan fiender, t.ex. mellan ett rovdjur och dess byte eller mellan en parasit och dess värd. De befinner sig i oavbrutna cykler av anpassningar och motanpassningar, s.k. antagonistisk samevolution.

Antagonistisk samevolution kan även pågå mellan individer inom en och samma art. Detta tror man sker mellan hanar och honor. Hos många djur vill t.ex. varje hane para sig med så många honor som möjligt för att bli fader till många ungar. En hona maximerar däremot oftast sitt bidrag till nästa generation genom att endast para sig med en eller ett fåtal hanar. Konflikter mellan könen är särskilt intressanta från ett artbildningsperspektiv. De egenskaper som är under förändring är nämligen direkt inblandade i fortplantningen och skulle på så sätt snabbare än andra egenskaper kunna bidra till att skillnader mellan populationer uppstår.

I den här studien presenteras en metod för hur man kan avsöka hela bananflugans genom för genetisk variation för olika egenskaper. Detta har tidigare endast varit möjligt att göra för en kromosom i taget. Forskarna har också bestämt storlek och riktning på det naturliga urvalet som påverkar variationen. Denna metod har forskarna använt i ett flertal delstudier, i den här studien har de lagt samman pusselbitarna.
– Vi ser att det finns ärftlig genetisk variation för hanars förmåga att manipulera honor till att bete sig så att det gynnar hanarna hos bananflugan. Likaså finns det ärftlig genetisk variation för hur bra honorna är på att överkomma hanarnas försök till manipulation. Dessutom är manipulationsförmågan positivt selekterad hos hanarna medan förmågan att överkomma sådan manipulation är positivt selekterad hos honorna, berättar Urban Friberg.

Dessa data visar tydligt att det pågår ett eskalerande ”krig” mellan könen som leder till snabba förändringar i fortplantningsrelaterade egenskaper hos båda könen. Eftersom mycket tyder på att denna typ av förändringar inte följer en bestämd riktning är det sannolikt att olika populationer snabbt rör sig åt olika håll med avseende på dessa egenskaper. Detta leder till slutsatsen att antagonistisk samevolution, driven av konflikter mellan könen, är en stark kandidat till att vara den process som snabbast bidrar till att skapa nya arter.

Bakom artikeln står en stor forskargrupp från University of California, Santa Barbara, ledd av William R. Rice. Urban Friberg, doktorand vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet är medförfattare till artikeln.

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Urban Friberg, doktorand vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
Telefon: 073-0408457
E-post: urban.friberg@emg.umu.se