Montessori samarbetade med Mussolini

Christine Quarfood har skrivit en bok som tar avstamp före första världskriget, när den italienska läkaren Maria Montessori slår igenom internationellt med sina nya idéer om lärande. Hon kritiserar katederpedagogiken och vill att barn tidigt ska lära sig att arbeta självständigt.

Boken visar att hon även hade stort inflytande som kulturkritisk opinionsbildare under mellankrigstiden, och belyser också hennes tio år långa samarbete med Benito Mussolini – något som har sopats under mattan.

– Montessori formulerar en teori om att de vuxna alltid har hindrat och förtryckt barnen, och att hennes pedagogik ska befria dem, säger Christine Quarfood.

– Hon sågs som företrädaren för något nytt, en anti-auktoritär anda, men samtidigt med en enorm disciplin och pli på barnen! De här barnen uppfostrade sig själva, de var tysta, arbetsamma, sakliga. Det var ett framgångskoncept i tidens ögon, säger Christine Quarfood.

Mussolini – Il Duce
Benito Andrea Amilcare Mussolini, född den 29 juli år 1883 och avliden den 28 april år 1945, var en italiensk politiker och premiärminister. Mussolini var ledare för det fascistiska partiet Partito Nazionale Fascista och styrde som premiärminister i Italien mellan 1922 och 1943.
År 1943 avsattes Mussolini av det fascistiska rådet, för att senare insättas av tyskarna som statschef i den nyupprättade Salorepubliken. Han avrättades av partisaner 1945. Under tiden som premiärminister bar han titeln Il Duce (Ledaren).

Montessoris pedagogik har än i dag en stark ställning, Montessoriskolor finns överallt. Däremot har det världsförbättrarprogram som Maria Montessori propagerade för under mellankrigstiden fallit i glömska.

– Montessori ville förändra samhället i grunden. Hennes idé var inte bara att ge bra skolor, utan hon ville att skolan skulle ändra samhället. Genom att skapa ett slags nya och bättre barn kunde man skapa en bättre och fredligare värld. Hennes entusiasm gav hopp i en ganska mörk orostid.

Alliansen med Mussolini öppnade dörrar
Maria Montessori fångade upp idéer som låg i tiden: frihetliga, pacifistiska, psykodynamiska och evolutionsbiologiska. Med sin bok vill Christine Quarfood ge en mer heltäckande bild av Montessori som tänkare.

– Det är så lätt att man reducerar kvinnliga aktörer till ”någon som bara höll på med barn, familj och moderskap”, men det ger inte hela bilden.

Trots internationella framgångar hade Montessori svårt att få igenom sin pedagogik i Italien. Där satte byråkratin och skolvärlden stopp, hennes skolor ansågs vara för dyra. Hon knyter därför en allians med Mussolini och får genast lättare att nå ut med sina idéer.

– För fascismen var såklart Montessoripedagogiken intressant som ett verktyg, framförallt var disciplineringseffekten något som attraherade.

Misstog sig på Mussolini
I efterhand kan det däremot tyckas märkligt att pacifisten Montessori samarbetade med en fascistregim.

– Hon misstog sig uppenbarligen på vad Mussolini stod för. De första tio åren av fascism var ju Italien ingen krigförande nation. Den stora skolreform och de sociala satsningar som regimen genomförde tycks ha imponerat på Montessori, säger Christine Quarfood.

– Men hon har också själv den här diktatoriska sidan, hon styr sin rörelse med fast hand. Det finns en paradox med Montessori: hon vill ge barnen frihet, men tillät inte sina anhängare någon större frihet. De måste följa hennes direktiv. Hon försöker bygga upp sin rörelse nästan som ett imperium.

Fredsfostran rimmar illa med krigföring
Samarbetet med Mussolini pågår i ungefär tio år, tills diktaturen blir krigförande.

– I det läget kan inte Montessori längre lyftas fram som galjonsfiguren, den stora pedagogen, för det skulle gå totalt emot regimens politik. Hon är ju stenhårt för fredsfostran och har kritiserat alla idéer som förhärligar krig.

Montessoripedagogiken förbjuds i nazi-Tyskland 1936, Italien följer efter. Maria Montessori fortsatte att arbeta aktivt för fredsfrågor.

– Montessorirörelsen har försökt sopa den här problematiska alliansen med Mussolini under mattan, men det är ohållbart i längden. Jag har velat ge en rättvisande bild av vad samarbetet gick ut på, utan att varken svartmåla eller skönmåla, säger Christine Quarfood.

Inför arbetet med Montessoris pedagogiska imperium har Christine Quarfood bland annat granskat Montessorirörelsens tidskrifter under 1920- och 30-talen, dåtidens pressdebatt och ett omfattande italienskt arkivmaterial. Detta är hennes andra bok om Maria Montessori.

Bokens titel: Montessoris pedagogiska imperium. Kulturkritik och politik i mellankrigstidens Montessorirörelse.

Kontakt: Christine Quarfood, professor i ide- och lärdomshistoria, telefon: 031-786 4386, mejl: lir@lir.gu.se