Fler arter av talgoxar och lärkor än tidigare känt

– Talgoxen finns över nästan hela Europa och Asien, och vår studie visar att den har en komplex utvecklingshistoria, där olika grupper isolerats genetiskt från varandra under lång tid, säger professor Per Alström vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet.

Talgoxen Parus major är en av Sveriges vanligaste småfåglar och världens mest studerade fågelart. Enligt den nu aktuella studien har den sannolikt sitt ursprung i sydöstra Asien och har därifrån spridit sig till övriga Asien och Europa.

Asiatiska talgoxar grå och vita

Det finns drygt 35 geografiska underarter, som skiljer sig i fjäderdräktens färg. I Europa är de tecknade i gult och grönt, men i södra Asien är de istället grå och vita. Ofta delas talgoxen upp i tre olika arter, en i Europa, en i östra Asien och en i södra Asien, ibland även en fjärde art i centrala Asien.

Den internationella forskargruppen har analyserat dna från 340 talgoxar spridda över hela utbredningsområdet. I studien har forskarna identifierat fem huvudgrupper av talgoxar som varit genetiskt åtskilda från varandra under någonstans emellan en halv miljon till 1,6 miljoner år. Förvånande nog överensstämde inte dessa grupper med den föreslagna indelningen i tre olika arter.

– Indelningen av de tidigare föreslagna arterna motsvarar inte riktigt de grupper vi identifierat i vår studie, som är den i särklass mest omfattande kartläggningen av talgoxens utvecklingshistoria som hittills genomförts, säger Per Alström.

Kryptiska arter i dvärglärkornas släktträd

En internationell forskargrupp, under ledning av samma forskare från Uppsala universitet, har också analyserat dna från 130 dvärglärkor och den närstående sandlärkan Alaudala raytal, som förekommer från Iran till Myanmar.

Dvärg- och sandlärkorna bör betraktas som fyra olika arter istället för de två eller tre som är synsättet idag, menar forskarna.

Dvärglärkan Alaudala rufescens har en stor utbredning i olika öknar, halvöknar och stäppområden från Kanarieöarna, Nordvästafrika och Iberiska halvön till Mongoliet och nordöstra Kina. Arten är indelad i ett 15-tal geografiska underarter. Klassificeringen av dessa är mycket omdebatterad, och det har föreslagits att dvärglärkan istället omfattar två arter, en östlig och en västlig.

Så lika men ändå olika arter

Men resultatet av den här studien visar att dvärg- och sandlärkskomplexet utgörs av minst fyra olika grupper, som varit genetiskt isolerade från varandra i 1,8–3,2 miljoner år. Sandlärkan är, trots att den är den utseendemässigt mest avvikande av dessa, placerad på en av grenarna mitt i detta släktträd.

I studien föreslår forskare att man bör betrakta fåglarna som minst fyra olika arter istället för som idag två eller tre arter.

– Att dessa arter är så gamla är uppseendeväckande med tanke på att de är oerhört lika till utseendet. Man kan i det här sammanhanget tala om så kallade kryptiska arter. För att vi ska kunna föreslå en omklassificering av artkomplexet behöver vi emellertid fler studier av andra egenskaper, som till exempel sången, säger professor Per Alström vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet.

Kontakt:

Professor Per Alström, institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet. per.alstrom@ebc.uu.se

Vetenskapliga artiklar:

Great journey of Great Tits (Parus major group): Origin, diversification, and historical demographics of a broadly-distributed bird lineage.Journal of Biogeography.  Song, G., Zhang, R., Machado-Stredel, F., Alström, P., Johansson, U.S., Irestedt, M., Mays, H.L., Jr., McKay, B.D., Nishiumi, I., Cheng, Y., Qu, Y., Ericson, P.G.P., Fjeldså, J., Peterson, A.T. & Lei, F. 2020.

Densely sampled phylogenetic analyses of the Lesser Short-toed Lark Alaudala rufescens-Sand Lark A. raytal species complex (Aves, Passeriformes) reveal cryptic diversity.Zoologica Scripta. Ghorbani, F., Aliabadian, M., Zhang, R., Irestedt, M., Yan,H., Sundev, G., Lei, F., Ma, M., Olsson, U & Alström, P. 2020.