Rysslandsforskare: ”Kreml bär ansvaret för kriget”

– Vi bevittnar ett nytt kapitel i Europas historia. Det är ett utomordentligt allvarligt läge. Kreml har oprovocerat startat ännu ett krig. Ett auktoritärt land har givit sig på ett demokratiskt. I Ukraina kan man rösta bort politiska ledare man inte är nöjd med, det går inte i Ryssland. Detta kommer att få långtgående konsekvenser för – främst Ukraina, men också för hela Europa och Ryssland. Det har inte drivits fram av någon folklig opinion, utan det är Vladimir Putin och hans närmaste krets bär ansvaret för kriget, säger Rysslandsforskaren Gudrun Persson.

Gudrun Persson är expert på rysk utrikes- och säkerhetspolitik, docent och gästforskare vid Institutionen för slaviska och baltiska språk finska nederländska och tyska. Hon är också forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Hur ser läget ut utifrån rysk horisont?

– Enligt den ryska politiska och militära ledningen har väst angripit Ryssland och därmed har man rätt att slå tillbaka. Ryssland förbereder sig för en långvarig konflikt med väst, en konflikt som för Ryssland är av existentiell karaktär. Det innebär att Ryssland kräver rätt till en egen intressesfär, genom ”lagligt bindande garantier.” I praktiken skulle det medföra att Ryssland har veto på ländernas säkerhetspolitiska utveckling i sitt närområde, i Östeuropa och i Östersjöområdet.

– För Ryssland är den nuvarande säkerhetsordningen med EU och NATO som grund ohållbar, vilket också finns inskrivet i den ryska militära doktrinen sedan 2010. Praktiskt innebär det att Ryssland vill få ett antal stormakter att sätta sig ner för att dela in världen i egna respektive intressesfärer, med Wienkongressen 1815 och Jalta 1945 som förebilder.

– Ryssland drar också paralleller till Kubakrisen och säger att ”USA kunde inte tolerera en framskjuten rysk position i sitt närområde då, liksom Ryssland inte kan tolerera en amerikansk framskjuten position i sitt närområde i dag”.

Vad är orsakerna till det ryska agerandet?

– Det ryska agerande vi ser just nu utåt, är något som har sin kärna på den ryska hemmaplanen. Den trend vi har sett under de senaste tio åren, är att den ryska inre repressionen och den yttre aggressionen samverkar och förstärker varandra. Från rysk horisont handlar det om att återupprätta det post-sovjetiska rummet, om än i nytt format. Detta berör alla länder med ”historiska” band till Tsarryssland och Sovjetunionen. Under de senaste 20 åren har vi sett en tilltagande patriotisk politik i Ryssland. Man har till och med skrivit in i konstitutionen att det uppväxande släktet ska fostras i patriotisk anda.

– De ryska kraven på en ny säkerhetsordning i Europa har både en territoriell och en känslomässig, ideologisk aspekt. Här måste alla alternativ till den nuvarande ledningen bort, hur små de än är. Ett exempel är den ryska människorättsorganisationen Memorials nedstängning innan årsskiftet, en väldigt tydlig symbolisk handling som visar på det hårda interna klimatet mot civilsamhället.

– Detta visar också tydligt den ryska holistiska synen på krig och konflikter som en helhet. Den ryska synen på krig och nationell säkerhet har en bred definition, där både Rysslands historia och andliga tradition ingår, samt politik, ekonomi, diplomati, informationsmedel och militära medel inklusive kärnvapen.

Varför sker detta just nu?

– Utifrån ett ryskt perspektiv är västvärlden på nedgång, med ett USA man ser som dekadent och splittrat. Att USA drog sina trupper ur Afghanistan under kaotiska förhållanden ses som en bekräftelse på detta. EU ses som försvagat av en migrantkris och beroendet av rysk gas. Dessutom är Merkel borta i Tyskland och Macron förbereder sig för valkampanj i Frankrike. Ryssland ser det därför som en bra tid att ta det strategiska initiativet över världens säkerhetspolitik. Samtidigt ”rättfärdigar” man sitt agerande med att man bara ”rättar till historiska orättvisor.”

– Bilden av Ryssland internt är att landet är starkt på alla plan; ekonomiskt med en god valutareserv, med en stark armé, och en förbättrad livsmedelssäkerhet. Man ser sig också som ledande inom delar av high-tech industrin, inte minst inom försvarsområdet. Man anser sig dessutom vara moraliskt överlägsna västvärlden. Enligt den ryska ledningen är Ryssland omringat av ett fientligt väst.

– I väst uppfattas Rysslands uppförande snarare som paradoxalt. Istället för att göra Ukraina till en allierad är landet nu en av Rysslands fiender. Från Kremls horisont finns det dock ingen sådan paradox. Kravlistorna från Ryssland uppfattas av vissa bedömare i väst som bisarra. Ryssland vet att USA och NATO inte kan gå med på kraven och Putin har själv sagt att Ryssland inte litar på juridiskt bindande garantier.

– Men konsekvensen av kravlistorna är ryskt herravälde över hela Östeuropa, inklusive Östersjön och Svarta havet och att Europas säkerhet ska diskuteras över huvudet på Europa. Det är USA Ryssland vill tala med. Att skriva under kraven skulle dessutom innebära ett erkännande från väst av det ryska auktoritära politiska styret är lika bra eller bättre än västerländska demokratiska system och att väst avsvärjer sig grundläggande begrepp som rättsstat, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

– Och agerandet har givit resultat. Ryssland har nu säkerhetspolitiska samtal med USA och Nato dvs. om frågor som varken USA eller Nato egentligen vill diskutera. Det är i någon mån skickligt agerat av Ryssland.

Hur ser framtiden ut om du får sia?

– Jag siar inte, jag forskar. Men så mycket kan sägas att konflikten mellan Ryssland och väst är långvarig. De senaste tio åren visar på en ökande klyfta. Oavsett om Ryssland agerar nu eller senare kan ingen säga att vi inget visste.

Artikeln kommer från Stockholms universitets nyhetswebb.