Män med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som autism eller adhd, löper en något ökad risk att drabbas av en typ av testikelcancer. Tidiga livshändelser kan spela roll i sammanhanget, menar forskare.
Testikelcancer är den vanligaste cancersjukdomen hos unga män. De bakomliggande orsakerna är fortfarande i stort sett okända.
I en ny studie har forskare undersökt personer i Sverige som har haft testikelcancer. Via registerdata har forskarna studerat om psykiatriska diagnoser före cancerdiagnosen var vanligare hos dem som drabbats av testikelcancer än hos en kontrollgrupp.
Signifikant ökad risk
Överlag fann forskarna ingen ökad risk för testikelcancer vid en psykiatrisk diagnos. Men just vad gäller neuropsykiatriska diagnoser, som autism och adhd, fann de en signifikant ökning av risken att drabbas av testikelcancertypen seminom.
Även om risken var förhöjd för denna grupp är den absoluta riskhöjningen låg, poängterar forskarna – under en procent. Och risken överlag att drabbas av testikelcancer är fortfarande mycket låg även bland pojkar och män med exempelvis autism och adhd. Resultaten är dock intressanta för den som vill förstå varför testikelcancer uppstår.
Tidiga livshändelser kan påverka
Det här är första gången en forskningsstudie visar på en koppling mellan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och risken för testikelcancer. Exempel på riskfaktorer man känner till sedan tidigare är om man som bebis haft en icke nedvandrad testikel eller om man har en far eller bror med testikelcancer.
– Vi vet inte varför vi ser ett samband mellan neuropsykiatriska diagnoser och risken för testikelcancer, men vi tror att tidiga livshändelser påverkar. Kanske till och med så tidiga som under fosterstadiet, säger Anna Jansson, doktorand vid Uppsala universitet och läkare vid Akademiska sjukhuset.
Blir sjuka tidigare
I studien såg forskarna även att personer med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i median var fyra år yngre när de insjuknade i testikelcancer och oftare hade en mer avancerad sjukdom vid diagnosen.
– Vi såg också att personer med en tidigare psykiatrisk diagnos hade en något ökad risk att dö av sin testikelcancer jämfört med personer utan en tidigare psykiatrisk diagnos, även om överlevnaden i testikelcancer överlag var mycket god i båda grupperna, säger Anna Jansson.
Ingrid Glimelius, överläkare på onkologkliniken vid Akademiska sjukhuset och professor vid Uppsala universitet, säger:
– Eftersom vi ser en försämrad överlevnad hos personer som har psykisk sjukdom är det viktigt att vården, personerna själva och även närstående uppmärksammar att man även kan drabbas av annan ohälsa och känner man en knöl i testikeln ska man söka vård. Den här sjukdomen går att bota hos de allra flesta idag.
Testikelcancer
I Sverige diagnostiseras ungefär 360 män årligen med testikelcancer. Testikelcancer är den vanligast förekommande cancerformen bland unga män i åldern 15 till 35 år.
Det vanligaste symtomet vid testikelcancer är att man känner en knöl i testikeln.
Den specifika orsaken är okänd, men några riskfaktorer är kända. Ungefär en tiondel av de drabbade har opererats för en icke nedvandrad testikel i barnaåren. Hos 1 till 3 procent av dem som insjuknar syns också en ärftlig benägenhet. Risken anses störst om man har en bror som också har haft testikelcancer.
Behandlingen går ut på att operera bort den sjuka testikeln. Med hjälp av cytostatika kan man även bota sjukdomen om den har spridit sig utanför testikeln. Testikelcancer är idag är en av de cancerformer med allra bäst överlevnad.
Källa: Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet
Om studien
Studien har fokuserat på patienter som haft testikelcancer i Sverige. Totalt har 6 166 patienter inkluderats och jämförts med 61 660 åldersmatchade män utan testikelcancer.
Lästips: Medicin mot adhd – hur påverkar den kroppen?
Tarmsjukdomar kopplas till ökad cancerrisk
Tatueringar och cancer – finns ett samband?
Vetenskaplig artikel:
Risk and mortality of testicular cancer in patients with neurodevelopmental or other psychiatric disorders, British Journal of Cancer.
Kontakt:
Ingrid Glimelius, överläkare på onkologkliniken, Akademiska sjukhuset, och forskare vid Uppsala universitet
ingrid.glimelius@igp.uu.se
