Kustnära strandängar i Sverige växer igen i allt högre takt. Effekterna kan bli allvarliga för specialiserade växtarter, menar forskare vid Stockholms universitet. Många är redan hårt trängda när vassen breder ut sig.
Havsstrandängar vid Östersjön ingår i EU:s habitatdirektiv eftersom de klassas som särskilt värdefulla livsmiljöer. Här trivs fåglar som tofsvipa, strandskata och rödbena, men också växter som ormtunga, kustarun och rödsäv.
Flera växtarter är specialiserade och växer bara på havsstrandängar som hålls öppna genom bete och slåtter. Om detta upphör kan vass eller andra höga växter ta över på bara några år.
En studie av forskare vid Stockholms universitet visar nu att igenväxningen kan få allvarligare effekter än förväntat.
Havsstrandängarna minskar stadigt
Forskarna har kartlagt var de viktiga havsstrandängarna finns och analyserat växters utbredning längs Östersjökusten. Det visade sig att nästan en tredjedel är så specialiserade att de inte kan växa på havsstrandängen om bete eller slåtter saknas.
– Med traditionella jordbruksmetoder bildas ofta vackra och unika miljöer som våra havsstrandängar. Det är härligt att se kor beta på en havsstrandäng och tänka att det samtidigt bidrar till den biologiska mångfalden, livsmedelsproduktionen och kornas välmående. Det finns många vinnare, säger Lukas Rimondini, doktorand i naturgeografi vid Stockholms universitet.
Stor skillnad mot förr
Traditionellt har bete och slåtter bedrivits på mycket stora ytor längs med Östersjökusten. Betesdjuren och slåttern har tillsammans med landhöjningen bidragit till mängder av öppna och artrika havsstrandängar.
Men idag utgör strandängarna bara tre procent av värdefulla gräsmarker i Sverige. De minskar dessutom stadigt i både antal och storlek. I vissa områden är strandängarna så pass få att arter blir isolerade och riskerar att dö ut.
– Det är viktigt att växter kan sprida sig i landskapet för att de ska kunna överleva på lång sikt. Om växter är isolerade från varandra kommer de eventuellt att dö ut. Det är därför viktigt att utforma skötselplaner som försöker minska isoleringen och som möjliggör arters spridning mellan olika havsstrandängar, säger Lukas Rimondini.
Klimatförändringar driver på
Klimat- och miljöförändringar kommer att förvärra effekten av igenväxningen. När till exempel havsytan höjs blir havsstrandängarna ännu mindre och mer isolerade. Några ängar kan till och med försvinna helt eftersom de idag finns på mycket flacka stränder, där en liten höjning av havsytan har en stor effekt.
För att möta en sådan utveckling bör havsstrandängar öka rejält i både antal och storlek genom omfattande betesdrift, menar forskarna.
– Det blir som en dubbelsmäll att både hantera klimatförändringar och isolering genom brist på betesdjur. Det finns dock många områden längs med våra kuster som skulle kunna restaureras till öppna och artrika ängar igen. Möjligheterna att vända den nedåtgående trenden är goda, säger Lukas Rimondini.
Vetenskaplig studie:
Habitat loss and isolation threaten specialist flora in Baltic coastal meadows, Journal of Vegetation Science.
