Allt fler som söker jobb slussas till fristående arbetsförmedlare, via den statliga Arbetsförmedlingen. Men de privata aktörerna kostar mer – och bidrar inte till att fler får jobb. Det visar en ny IFAU-rapport.
I början av 2019 ingick Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna en överenskommelse, det så kallade januariavtalet.
Uppgörelsen innebar bland annat starten på en omfattande reformering av Arbetsförmedlingen. Myndigheten skulle fortsätta att ha huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken. Stödet till de arbetssökande skulle dock i mycket större utsträckning ges av fristående leverantörer, ett slags privata arbetsförmedlare.
Idag står också privatägda företag för en betydande del av det stöd som arbetssökande får inom ramen för Arbetsförmedlingens verksamhet.
Rusta och matcha
Som led i förändringen infördes 2020 tjänsten ”Rusta och matcha” vid Arbetsförmedlingen. Den var en vidareutveckling av tidigare tjänster.
Rusta och matcha har under de senaste åren varit en av Arbetsförmedlingens största insatser. Den som söker på ”Rusta och matcha” på nätet kan lätt konstatera att många företag, större och mindre, tävlar om att få erbjuda denna tjänst.
Nu har forskare vid IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, studerat hur mycket Rusta och matcha-tjänsten har kostat staten och om den har lett till att fler har fått arbete.
Fick inte jobb snabbare
För att göra en utvärdering möjlig delades jobbsökande människor in i grupper, slumpvis. Vissa arbetssökande fick stöd av fristående aktörer inom Rusta och matcha. Andra fick det sedvanliga stödet direkt från Arbetsförmedlingen.
Studien visar att människor som hamnade hos privata aktörer fick betydligt dyrare insatser. Trots det kom dessa arbetssökande inte in snabbare på arbetsmarknaden. Detta gällde både för personer som hade bedömts ha lite lättare att få jobb och för dem som bedömdes ha större svårigheter.
Deltagarna i Rusta och matcha började heller inte studera oftare, jämfört med de andra i studien.
Med tanke på de stora skillnaderna i kostnader hade man kunnat förvänta sig mer positiva resultat för de privata utförarna, säger Johan Vikström, forskare vid IFAU och professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.
– Eftersom den fristående arbetsförmedlingen kostade mer kunde man rimligtvis förvänta sig att fler skulle lämna arbetslösheten. Men det ser vi alltså inte.
I linje med annan forskning
Studiens resultat, skriver forskarna, är delvis i linje med tidigare forskning från bland annat Danmark, Frankrike och Tyskland. Studier därifrån visar att det inte finns någon skillnad i hur snabbt privata och offentliga utförare får arbetssökande i jobb.
De fristående aktörerna i Rusta och matcha fick både en grundersättning för varje deltagare och en resultatersättning för alla som sedan fick ett varaktigt jobb eller började studera, alltså ett slags provision. Högre resultatersättning verkar ge ett något bättre resultat än en högre fast ersättning, skriver forskarna.
Varför tror ni att positiva effekter uteblir med privata aktörer, i fallet Sverige?
– Ersättningsmodellen kan vara en bidragande förklaring. Den nuvarande ersättningsmodellen gör att företag kan göra vinst även om de inte ger så högkvalitativ service. En del människor får jobb till slut ändå, kanske helt på egen hand. Som modellen är nu får företagen då ersättning ändå, säger Johan Vikström.
Hur skulle man kunna göra det bättre, då?
– Det är inget som vi egentligen går in på i vår studie. Men man skulle kunna tänka sig en ersättningsmodell där man bara får betalt om man presterar bättre än förväntat, alltså att det blir fler jobb än det hade blivit i normalfallet.
Text: Lisen Forsberg
Rapport:
En effektutvärdering av arbetsförmedling med fristående leverantörer, IFAU.
