Känslan av hopp är viktig för att skapa engagemang i svårlösta miljöfrågor. Men när hoppfullhet blir en självklar norm kan den i vissa lägen förhindra lösningsorienterade diskussioner, visar en studie från Sveriges lantbruksuniversitet.
Hoppfullhet betraktas ofta som en viktig och rent av nödvändig känsla och inställning till framtiden, inte minst när det gäller miljö- och klimatfrågor. Hopp kan ge motivation och handlingskraft till förändring.
I vissa sammanhang kan hoppet dock bli en dominerande norm som tränger undan möjlighet till debatt, ifrågasättande och oenighet. Det visar en ny studie där forskare har analyserat samtal i möten om cirkulär ekonomi och hur en sådan omställning skulle kunna ta form.
– När vi undersökte hur mötesdeltagarna tog itu med svåra frågor förväntade vi oss diskussioner och oeniga ståndpunkter. Cirkulär ekonomi innebär omvälvande samhällsförändringar, så det finns skäl att vrida och vända på frågor och vara oense – men det uppstod sällan några diskussioner, säger Lars Hallgren, forskare i miljökommunikation vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Trots olika intressen uttrycktes inga meningsskiljaktigheter
Mötesdeltagarna kom från olika delar av samhället: myndigheter, aktörer inom produktions- och leveranskedjor, second hand- och återbruksföretag, reparationskaféer och andra ideella organisationer.
Trots de olika inriktningarna och intressena såg forskarna inte några meningsskiljaktigheter uttryckas mellan deltagarna.
– De bekräftade varandra med ord som ”fantastiskt” och ”underbart”. I ett möte förvarnade en person om att han skulle säga något negativt och bli den ”gnällande gubben i rummet”. Det var nog skämtsamt sagt, men det blev tydligt att det fanns en norm om att vara hoppfull och optimistisk som han var på väg att bryta mot, säger Lars Hallgren.
– När man lägger ihop sådana enskilda exempel framträder mönster. De visar vilka kulturer och samhällsstrukturer som finns, inte bara kring cirkulär ekonomi utan miljöfrågor generellt, säger Hanna Bergeå, forskare i miljökommunikation vid SLU.
Hoppfull norm i samtal kan få konsekvenser
Samhällsdebatten beskrivs på flera håll i dag som polariserad och hätsk. Men att helt undvika meningsskiljaktigheter kan ge oavsiktliga konsekvenser, menar forskarna. När hoppfullhet blir normgivande och styrande i samtal riskerar man att värja sig mot de svåra frågorna man är där för att diskutera och inte nå fram till det som behöver utredas och lösas.
– När människor förväntas ha en hoppfull inställning till utmaningar riskerar det att tränga undan förmågan att vara kritisk och oense, något som behövs för att hantera komplexa samhällsutmaningar. Man går miste om den demokratiska och konstruktiva potentialen som finns i oenighet, säger Hanna Bergeå.
Forskarna betonar att det inte är känslan av hopp i sig som hindrar konstruktiva samtal.
– Det handlar inte om att man inte ska känna hopp, utan om vilken inställning som tillåts i gemensamma diskussioner. Det är viktigt att se värdet av konstruktiv oenighet, säger Hanna Bergeå.
Så hur kan man skilja på hoppfullhet som motiverande känsla och situationer där hoppet blir ett hinder? Det som forskarna kallar ”skadligt hopp” uppstår när upprätthållandet av en positiv och motiverande stämning gör det svårt att uttrycka avvikande åsikter.
– Har du någon gång avstått från att ta upp ett ämne eller ställa en fråga för att inte förstöra entusiasmen i en grupp? Då har du sett effekterna av ”skadligt hopp”, säger Lars Hallgren.
Fyra typer av ”skadligt hopp”
-
1
Gemenskap framför oenighet
När fokus ligger på samarbete och samsyn kan det bli svårt att lyfta fram skillnader och oenigheter. Hoppet om att vi ska ”lösa det tillsammans” riskerar att tränga undan viktiga perspektiv och meningsskiljaktigheter.
-
2
Positiv bekräftelse som stoppar diskussionen
När deltagare avslutar ett samtalsämne genom att bekräfta varandras utsagor med positiva omdömen skapas en känsla av framsteg. Men det kan också göra att man slutar granska argumenten på djupet – samtalsämnet rundas av i stället för att utvecklas.
-
3
Nya begrepp som skymmer problemen
Problem presenteras och ”löses” genom att lansera nya, lockande begrepp och språkliga innovationer. Begreppet skapar entusiasm, men är ofta otydligt och fylls med förhoppningar snarare än konkreta lösningar. Det gör det svårt att diskutera faktiska konsekvenser.
Ett exempel från studien är begreppet ”smartskalighet”. Frågan handlade om ifall cirkulär ekonomi ska drivas av små eller stora företag – en tydlig målkonflikt. I stället för att fördjupa diskussionen lanserades idén om en ”smart skala”. Begreppet förblev oförklarat men fungerade som en hoppfull lösning på den svåra frågan.
-
4
Ytliga lösningar på djupare oenighet
Grundläggande oenigheter och konflikter påtalas, men förblir olösta och outforskade genom att diskussionen styrs om till enklare, konkreta oenigheter som snabbt löses genom en enighet på ytan.
