Döden kan komma snabbt i livets slutskede, och många närstående önskar i efterhand att de hade förstått hur kort tid som återstod. En ny studie lyfter behovet av bättre utbildning för vårdpersonal och riktade insatser till närstående för att stärka stödet under den sista tiden.
En långvarig sjukdom kan ha ett snabbt förlopp i slutskedet, och det är inte ovanligt att patienten avlider kort efter att närstående har lämnat rummet. Enligt Annika Söderman, forskare i omvårdnadsvetenskap vid Örebro universitet, kan situationen vara svår att hantera för både anhöriga och vårdpersonal.
– Även om ingen i förväg kan veta när döden inträffar, kan ökad kompetens hos vårdpersonal göra att de närstående är bättre förberedda, säger Annika Söderman i ett pressmeddelande från Örebro universitet.
Saknar information
Annika Söderman har tillsammans med kollegor vid Örebro universitet följt upp svar från 563 närstående i det nationella registret för palliativ vård. Forskarna har särskilt analyserat svar om den sena palliativa fasen, vård i livets slutskede.
Studien visar att de flesta närstående upplever att vården i hemmet fungerar bra när den väl är på plats. Brister rör främst samordning, information och kommunikation.
– Väldigt många närstående upplever att vården är bra och att de får emotionellt stöd från vårdpersonalen. De brister som är tydligast är att närstående får för lite information om att döden närmar sig och vad som kommer att hända den sista tiden, säger Annika Söderman.
– Om vårdpersonalen har mer kunskap om dödsprocessen kan det underlätta för närstående att förstå och förbereda sig. Vårdpersonalen kan se tecknen på att döden närmar sig och då fortlöpande informera närstående, fortsätter hon.
Närstående känner sig ensamma
Som sjuksköterska ser hon att äldre patienter med allvarlig sjukdom inte alltid får tillgång till specialiserad palliativ vård i hemmet i samma utsträckning som yngre har, till exempel vid långt framskriden cancersjukdom.
– Ofta finns brister i vårdkedjan när den äldre personen kommer hem från sjukhuset. Det kan ta lång tid att samordna vården innan specialistteamet från den palliativa vården kommer på plats, vilket kan leda till att de närstående känner sig ensamma och faller mellan stolarna, säger Annika Söderman och fortsätter:
– Ofta känns det tryggare för dem när specialisterna kommer in och tar över en del av ansvaret för vården i hemmet, men det krävs ändå utbildning för att personalen ska lära sig mer om hur man inkluderar de närstående, samt resurser som ger den möjligheten, säger Annika Söderman.
Fler behöver utbildas i palliativ vård
Hon menar att vården i livets slutskede kan förbättras på flera sätt.
– Organisationen måste vara öppen för att prova nytt, exempelvis arbetssätt som utvärderats inom forskningen. Jag tror att vi skulle kunna förbättra vården genom att utvärdera vårdprocesserna och vårdkvaliteten i högre grad. På så sätt kan vi dra lärdom av det som inte fungerar och lära av de goda exemplen, säger Annika Söderman.
I pågående forskning ingår även intervjuer med vårdpersonal, vilket ger ytterligare underlag för vad som kan förbättras.
– Framför allt är det tydlig information och palliativ kunskap som ibland saknas. Vården kan inte bygga på att enskilda sjuksköterskor är engagerade och får fortbildning, fler i vårdteamet måste få den kompetens som krävs för att ge döende patienter och deras närstående ett värdigt avslut, säger Annika Söderman.
Vetenskaplig artikel:
A caring safety net or a broken shelter-Relatives’ experiences of specialized palliative home care: A national registry study, Palliative Care and Social Practice.
Tidig palliativ vård ger bättre livskvalitet
