Färre fiskar, syrefria bottnar och ett rubbat samspel mellan arter. En ny studie visar att överfiske och övergödning har förändrat Östersjöns näringsvävar i grunden. Samtidigt har ekosystemen svårt att återhämta sig även när mänsklig påverkan minskar.
Ett forskarlag från länder runt hela Östersjön har gjort en samlad bedömning av hur havets näringsvävar – alltså nätverket av vem som äter vem – har förändrats över tid. Studien omfattar sju havsområden och bygger på tidsserier som sträcker sig mellan 26 och 46 år.
– Det här är första gången som näringsvävarnas status har bedömts med samma metod i olika delar av Östersjön och resultatet är oroande, säger Carolyn Faithfull, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
I samtliga sju undersökta havsområden har balansen mellan olika grupper av organismer påverkats negativt av mänsklig aktivitet. Enligt EU:s havsmiljödirektiv innebär det att näringsvävarna inte har god miljöstatus.
Överfiske och klimatförändringar
Överfiske och tillförsel av näringsämnen från land pekas ut som de två viktigaste orsakerna bakom förändringarna. När för mycket näring når havet ökar algproduktionen. När algerna sedan sjunker till botten och bryts ner förbrukas syre, vilket leder till syrefattiga områden där få arter kan leva.
Fisket har samtidigt haft stor påverkan på Östersjöns fiskbestånd. När rovfisk som torsk minskade riktades det industriella fisket i större utsträckning mot sill och skarpsill. Nu syns stora minskningar även av sillen.
När fiskarter som historiskt har funnits i stora mängder minskar så kraftigt kan det utlösa kedjereaktioner genom hela näringsväven.
– Klimatförändringarna förvärrar situationen ytterligare, eftersom stigande vattentemperaturer förstärker de negativa effekterna av både överfiske och övergödning, till exempel genom att varmare vatten håller mindre syre och att fiskrekrytering påverkas av klimatförändring, säger Carolyn Faithfull.
Utvecklingen vänder inte
Ett av studiens viktigaste resultat är att en minskad belastning inte automatiskt innebär att utvecklingen vänder. Sedan 1980-talet har tillförseln av fosfor till Östersjön minskat med omkring 50 procent. Trots det fortsätter de syrefria bottenområdena att breda ut sig, samtidigt som halterna av löst fosfor i vattnet ökar.
Ett liknande mönster syns för torsken. Fiskeridödligheten har minskat i både västra och centrala Östersjön, men torskbestånden har inte återhämtat sig. Näringsväven präglas fortfarande av förändringen som följde när torsken minskade, med större dominans av planktonätande fisk och plattfisk.
– Även om vissa belastningar har minskat finns effekterna på näringsväven kvar. Ekosystemet tycks ha förskjutits till ett nytt tillstånd som det har svårt att ta sig ur, säger Carolyn Faithfull.
Åtgärder krävs
Klimatförändringarna kräver globala åtgärder, men studien pekar samtidigt ut överfiske och höga halter av näringsämnen som två av de viktigaste orsakerna till Östersjöns problem. Båda går att påverka genom regionala beslut och åtgärder, enligt forskarna.
– Det finns alltså mycket vi kan göra här och nu. Men då krävs kraftfulla och samordnade åtgärder i hela Östersjöregionen. Vi måste angripa flera av de belastningar som påverkar ekosystemet samtidigt, säger Carolyn Faithfull.
Vetenskaplig artikel:
Systemic food web reorganization due to multiple pressures in seven Baltic Sea sub-basins, ICES Journal of Marine Science.
