Trots att alla utgår från samma läroplan skiljer sig undervisningen om antiken åt mycket mellan olika lärare. Det visar en studie från Jönköping University.
Frågan om undervisning om antiken blev omdebatterad år 2019, när Skolverket tog fram ett förslag att ta bort antikens historia från läroplanen. Efter mycket kritik lades förslaget ned, men kvarstår gör frågor om hur undervisningen om antiken går till i svenska skolor.
En studie från Jönköping University, som bygger på intervjuer med elva högstadielärare från skolor i Syd- och Mellansverige, visar att vissa delar av antiken återkommer hos nästan alla lärare, men också att det inte finns någon självklar samsyn kring vilka delar av antiken som bör ingå i undervisningen.
– Den offentliga debatten utgick från föreställningen att alla elever får ungefär samma kunskaper om antiken. Studien visar att verkligheten är mer komplex än så, säger Carl-Johan Svensson, universitetslektor i historiedidaktik vid Högskolan för lärande och kommunikation vid Jönköping University.
Gemensam kärna men stora skillnader
Studiens resultat visar att lärarna avsätter ungefär lika mycket tid åt antiken, vanligtvis mellan 16 och 20 timmar. Det fanns saker som återkom hos de flesta lärarna, framför allt den atenska demokratin samt Romarrikets storhetstid och fall.
Innehållet skiljer sig dock också åt. Hur mycket fokus som läggs på Grekland respektive Romarriket varierar, liksom vilka perspektiv som framhålls.
Medan vissa lärare utgår från vad de anser vara viktigast för att förstå dagens Europa och Norden följer andra framför allt lärobokens upplägg. I flera klassrum påverkar också elevernas intressen vilka delar av antiken som får mest utrymme.
Resultaten visar att det inte finns någon självklar samsyn kring vilka delar av antiken som bör ingå i undervisningen. Medan vissa lärare lyfter fram exempelvis Sparta, perserna eller Romarrikets framväxt väljer andra att fokusera på andra teman. Enligt Carl-Johan Svensson råder det en oenighet lärarna emellan kring vad som är antikens ”utmärkande drag som epok”.
Olika mål med historieundervisningen
Ett tydligt resultat är att lärarna kan delas in i två grupper. Den ena betonar faktakunskaper och allmänbildning, medan den andra ser utvecklingen av elevers historiska tänkande och analysförmåga som undervisningens främsta mål.
För lärare som fokuserar på historiska förmågor är det mindre viktigt exakt vilket innehåll som behandlas. För dem som prioriterar faktakunskaper blir urvalet av historiskt innehåll mer centralt.
Trots skillnaderna finns också tydliga likheter. Samtliga intervjuade lärare gör kopplingar mellan antiken och dagens samhälle. Det kan handla om demokrati, rättssystem, språk, arkitektur eller populärkultur. Många försöker också knyta undervisningen till elevernas egen vardag för att skapa engagemang.
Studien visar också att undervisningen i stor utsträckning koncentreras till Grekland och Rom, medan utomeuropeiska perspektiv får betydligt mindre utrymme.
Däremot får historiebruk, alltså hur historia används i samhället, relativt liten plats i lärarnas resonemang, trots att området lyfts fram i de olika styrdokumenten*.
– Min bild är att lärarna har goda argument för sina olika upplägg. Styrdokumenten öppnar också för att det går att göra på ganska olika vis. Men med det sagt blir det ändå slående hur den intensiva debatten om en eventuell strykning av antiken för ett antal år sedan vilade på en bild av en enhetlig undervisning som det inte riktigt fanns täckning för, säger Carl-Johan Svensson.
*Styrdokument är officiella texter som ger vägledning för olika verksamheter, till exempel läroplaner, riktlinjer och policys.
Debatten om antikens plats i skolan
2019 tog Skolverket fram en ny kursplan för grundskolan. Där föreslogs bland annat att antikens historia skulle tas bort från undervisningen.
Undervisningstimmarna ansågs vara för få i förhållande till mängden kunskap som skulle läras ut. Genom att ta bort momentet om antiken skulle man istället kunna ägna mer tid åt exempelvis efterkrigstiden.
Förslaget ledde till stor kritik från flera lärare och historiker. De menade att många av de idéer vi lever med i dag (som demokratitanken, rättsväsendet eller yttrandefriheten) härstammar från antiken. Utan en historisk förståelse av den antika eran skulle svenska elever förlora en viktig del av sin medborgerliga bildning – och kanske också få en sämre förståelse om sin egen samtid.
I slutändan tog Skolverket tillbaka förslaget. Men utmaningen med tidsbrist och mängden kunskap som ska förmedlas kvarstår.
Vetenskaplig artikel:
Antiken i praktiken – lärares röster om vad högstadieundervisning om antiken består av och syftar till, Nordidactica.
