Elon Musk tror att AI och robotar kan skapa ett sådant överflöd att pengar förlorar sin betydelse inom tio år. Enligt nationalekonomen Fredrik NG Andersson skulle saker absolut kastas om ifall AI och robotar kraftigt minskar behovet av mänskligt arbete, men det finns flera saker som talar emot Musks framtidsspaning.
I en intervju med The Economist i somras sade Elon Musk att pengar inte längre kommer att spela någon större roll år 2036. Enligt honom ger AI ekonomin en snabbt växande digital intelligens och humanoida robotar ger denna intelligens händer och möjlighet att verka i den fysiska världen. Om antalet avancerade robotar blir tillräckligt många kan de producera så mycket varor och tjänster att Musk talar om en ekonomi med oändlig tillväxt.
– Det är en tanke som är värd att ta på allvar, även om tidsplanen på tio år är betydligt lättare att ifrågasätta, säger Fredrik NG Andersson, nationalekonom vid Lunds universitet.
– Pengar är till stor del ett svar på knapphet. Det finns en begränsad mängd varor och tjänster som kan produceras varje år. Med hjälp av pengar och marknader fördelar vi dessa resurser mellan olika aktiviteter och konsumenter. Om tekniken radikalt minskar denna knapphet förändras också ekonomin. Då behöver vi inte längre pengar för att tala om för oss hur mycket vi får lov att konsumera.
Enligt Fredrik NG Andersson för Musks resonemang tankarna till en man med en mycket äldre vision: Nämligen Karl Marx.
Kapitalism och marxism möts
Marx föreställde sig också ett samhälle där marknader och pengar så småningom skulle förlora sin funktion. Produktionen skulle inte längre organiseras genom privata producenter som tillverkade varor för försäljning på en marknad. Produktionsmedlen skulle ägas gemensamt och produktionen organiseras utifrån samhällets behov.
Marx ville förändra ägandet av produktionsmedlen och ersätta marknadens organisering av produktionen med gemensam produktion efter behov. Musk tänker sig i stället att företagande, kapitalackumulation, AI och robotar inom kapitalismen skapar ett så stort materiellt överflöd att pengar och marknader gradvis förlorar en del av sin funktion. Det finns varor och tjänster så det räcker och blir över till alla, är resonemanget.
Vad talar emot att Musk får rätt?
– AI och robotar kan mycket väl höja produktiviteten och tillgången på arbetskraft är inte längre en bindande restriktion i ekonomin. Men det betyder inte att all knapphet försvinner.
Robotar kan kanske bygga miljontals bostäder, men de kan inte skapa obegränsat med mark i centrala Stockholm, London eller New York. AI kan göra många tjänster nästan kostnadsfria, men människors tid och uppmärksamhet förblir begränsade. Energi, mark och många naturresurser är inte heller oändliga, säger Fredrik NG Andersson.
AI är dessutom inte immateriell. Datacenter använder stora mängder elektricitet. Robotar kräver metaller, halvledare, batterier, fabriker och energi. Den internationella energimyndigheten räknar med att datacenters globala elanvändning mer än fördubblas fram till 2030, framför allt på grund av AI.
– Det finns ingen teknisk utveckling som upphäver fysikens lagar. Det är därför osannolikt att ekonomins grundproblem försvinner. Så länge det finns saker som flera människor vill använda men som inte räcker till alla måste någon bestämma vem som får använda dem, konstaterar Fredrik NG Andersson.
AI kan påverka arbetstid och försörjning
Musk ställer ändå en viktig fråga, menar Fredrik NG Andersson. Om AI och robotar kraftigt minskar behovet av mänskligt arbete måste vi börja fundera över ett samhälle där arbete och försörjning inte längre är lika starkt sammankopplade som i dag.
Det kan innebära kortare arbetstid. Det kan göra ägandet av kapital viktigare. Det kan skapa argument för bredare kapitalägande.
Musk själv har talat om någon form av ”universal high income”, alltså att människor i en AI-driven ekonomi skulle kunna få statliga utbetalningar som ger dem en hög materiell levnadsstandard även utan arbete. Det visar att inte ens hans högteknologiska framtid helt kommer undan fördelningsfrågan.
– Kanske är det där Marx och Musk verkligen möts. Inte i uppfattningen att pengarna snart försvinner, utan i insikten att en radikal förändring av produktionsförmågan också förändrar frågan om vem som får del av produktionen.
Tekniken kan göra oss oerhört mycket rikare. Men den kan inte bestämma hur denna rikedom ska fördelas. Det är fortfarande en fråga om institutioner, politik och människosyn, menar Fredrik NG Andersson.
Det talar för och emot Musks framtidsspaning
Det finns vissa saker som talar emot, men också för Musks tanke om att pengar kommer att förlora sin betydelse, enligt Fredrik NG Andersson:
- Tiden är väldigt snäv. Även om de tekniska möjligheterna skulle finnas på plats i stora delar av världen så kommer inte AI och robotar ha samma genomslag överallt på jorden. Juridiken och politiken håller inte heller samma tempo som teknikutvecklingen.
- Många saker och särskilt digitala tjänster kan produceras och delas till i princip obegränsat många, men knapphet kommer ändå finnas. Alla som vill kan inte få en strandtomt, en Van Gogh, eller ett specifikt årgångsvin.
- Naturresurser är inte obegränsade och även om teknikutveckling löser mycket så finns gränser för hur mycket mineraler av olika slag som finns. Utsläpp, miljöförstöring och klimatförändringar eller naturkatastrofer kan påverka utbudet på ett sådant sätt att knapphet blir högst verkligt.
- Det finns dock saker som talar för, eller i alla fall i samma riktning som Musks spaning. Även om pengar inte skrotas totalt och globalt, är omfattande förändringar rimliga att vänta sig. Det kan ta sig uttryck som införande av medborgarlön, eller kortare arbetstid.
Texten är en bearbetning av en artikel som först var publicerad i nyhetsbrevet Apropå från Lunds universitet.
