Nya dna-analyser ger en bild av hur folkvandringar formade Europas språk och vilka människor som blev vikingarnas förfäder. Forskarna har spårat de germanska språkens ursprung 4 000 år tillbaka i tiden och samtidigt hittat nya ledtrådar till de keltiska språkens historia.
En internationell forskargrupp, där arkeologer från Göteborgs universitet ingår, har analyserat dna från över 4 500 forntida människor. Bland dem har 712 fått sin arvsmassa kartlagd för första gången.
Genom att kombinera genetiska data med arkeologiska fynd och språkvetenskap har forskarna kunnat rekonstruera omfattande folkvandringar som bidragit till att forma dagens europeiska språk.
– Dna-sekvenser kan inte ensamt tala om för oss vilket språk människor talade. Men genom att kombinera forntida dna med språkvetenskapliga och arkeologiska belägg kan vi börja kartlägga hur språk har spridits och förändrats under tusentals år, säger Eske Willerslev, professor vid Globe Institute på Köpenhamns universitet, i ett pressmeddelande.
Folkvandring kan ha spridit de germanska språken
Forskarna har identifierat en tidigare okänd och stor invandring till Skandinavien för omkring 4 000 år sedan.
Människorna kom sannolikt från områden kring Östersjön och spred sig snabbt över Skandinavien. De lämnade bestående spår i norra Europas befolkning och kan, enligt forskarna, ha fört med sig den tidigaste föregångaren till dagens germanska språk.
Resultaten tyder därmed på att grunden för språk som engelska, tyska, nederländska och de skandinaviska språken kan ha spridits i Europa omkring tusen år senare än man tidigare trott.
Vikingar och anglosaxare hade gemensamma rötter
Forskarnas studier har också avslöjat ett oväntat kapitel i Skandinaviens historia. Flera århundraden före vikingatiden invandrade människor från nuvarande norra Tyskland till Danmark och södra Sverige. Folkvandringen sammanföll med framväxten av fornnordiskan, det språk som senare talades av vikingarna.
– Den stora överraskningen kom för omkring 1600 år sedan, när fornnordiskan växte fram. Människor från norra Tyskland ersatte till stor del den lokala befolkningen. Men de förde också med sig en ny religion, med Oden som främsta gud, och en ny materiell kultur inspirerad av hunnerna, säger Kristian Kristiansen, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet.
Deras genetiska ursprung liknar anglosaxarnas. Upptäckten kan bidra till att förklara de sedan länge kända likheterna mellan vikingarnas och anglosaxarnas kulturer, bland annat gemensamma konstnärliga traditioner och närbesläktade språk.
– Många danska och svenska vikingar hade alltså gemensamma rötter med anglosaxarna, säger Kristian Kristiansen.
Bättre bild av keltiska språkens spridning
I en parallell studie använde forskarna samma metod för att undersöka en annan omdiskuterad fråga, nämligen de keltiska språkens ursprung. I över hundra år har forskare diskuterat om språken uppstod längs Atlantkusten eller längre österut, i Centraleuropa.
I dag talas de keltiska språken främst i Irland, Wales, Skottland och Bretagne. För omkring 2 500 år sedan talades de däremot i stora delar av Europa.
Analyserna av forntida dna pekar på en folkvandring från Centraleuropa för omkring 3 000 år sedan. Människor spred sig då västerut till Frankrike, Storbritannien, Irland och Iberiska halvön. Enligt forskarna är detta den enklaste förklaringen till hur de keltiska språken spreds.
Nya spår av bronsålderns folkvandringar
Resultaten kan också bidra till att förklara flera omdiskuterade frågor inom bronsåldersarkeologin, bland annat urnefältskulturens expansion och de förändrade maktförhållandena i Europa, menar forskarna.
De omfattande folkvandringarna från Centraleuropa kan kopplas till urnefältskulturens framväxt. Kulturen präglades av nya gravskick, befästa bosättningar, utvecklad metallproduktion och förändrade sätt att föra krig.
– Det verkligt spännande är att vi nu får genetiska belägg för omfattande befolkningsrörelser som tidigare främst har kunnat studeras genom arkeologiska fynd. Det ger oss nya möjligheter att förstå de politiska och kulturella omvälvningar som präglade Europa under yngre bronsåldern, säger Johan Ling, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet.
Skandinavien uppvisar ett annat mönster
Studien visar samtidigt att befolkningsexpansionen kopplad till urnefältskulturen inte fick något större genomslag i Skandinavien. Där fortsatte i stället den nordiska bronsålderskulturen att utvecklas.
– Det är särskilt intressant att Skandinavien uppvisar ett annat mönster än stora delar av Västeuropa. Under samma period förändrades kontakterna med Centraleuropa, samtidigt som de maritima förbindelserna med Atlantkusten fick ökad betydelse. De nya dna-resultaten ger oss en viktig pusselbit för att förstå denna utveckling, säger Johan Ling.
Genom att kartlägga när och vart människor flyttade har forskarna kunnat pröva etablerade hypoteser om hur språken spreds över Europa och ge en mer detaljerad bild av kontinentens historia.
– Det visar vilka möjligheter som öppnas när genetik, arkeologi och språkvetenskap förenas. Frågor som har förblivit obesvarade i generationer kan nu undersökas med hjälp av belägg på en nivå som tidigare inte varit möjlig, säger Kristian Kristiansen.
Studierna leddes av forskare vid Köpenhamns universitet, Leidens universitet och Göteborgs universitet.
Vetenskapliga artiklar:
Tracing the spread of Germanic languages using ancient genomics, Nature.
Tracing the spread of Celtic languages using ancient genomics, Nature.
