Välfärdsbrottslighet har blivit en del av vardagen inom äldreomsorgen. Biståndshandläggare får allt oftare ägna arbetstid åt att upptäcka fusk och granska utförare i stället för att fokusera på äldres omsorgsbehov. Det visar en studie.
Forskare vid Södertörns högskola har undersökt hur välfärdsbrottslighet påverkar arbetet inom äldreomsorgen.
– Forskningen om välfärdsbrott inom äldreomsorgen är fortfarande begränsad, trots att problemet uppmärksammats alltmer av myndigheter och kommuner. Det här är en liten studie men vi hoppas på fler och mer omfattande forskningsprojekt, säger Magdalena Elmersjö, docent och lektor i socialt arbete vid Södertörns högskola, i ett pressmeddelande.
Studien fokuserar särskilt på hur biståndshandläggare upplever och hanterar misstankar om fusk och organiserad brottslighet.
– Det kan handla om att utförare inom hemtjänsten fakturerar för hembesök som aldrig har genomförts, att de överdriver omfattningen av utförda insatser, använder personal utan rätt kompetens trots att ersättning söks för utbildad personal eller att de använder omsorgsföretag som en del av annan organiserad brottslighet, säger Daniel Seldén, docent och lektor i socialt arbete vid Södertörns högskola.
Mer tid går åt till att upptäcka fusk
I studien har forskarna intervjuat biståndshandläggare i ett område i Stockholm om deras arbetsvardag och hur arbetet inom äldreomsorgen har förändrats. En biståndshandläggare utreder äldres behov och fattar beslut om stöd och omsorgsinsatser.
– Utöver att bedöma äldre personers behov behöver de allt oftare kontrollera uppgifter, följa upp utförare, verifiera insatser och upptäcka misstänkta oegentligheter. Det innebär att tid och uppmärksamhet flyttas från omsorgsrelaterade frågor till kontroll- och granskningsarbete, säger Magdalena Elmersjö.
Biståndshandläggarna beskriver också hur de i allt större utsträckning har fått rollen som granskare och ”detektiver”.
– De gör hembesök, kontrollerar dokumentation och försöker upptäcka fusk. Samtidigt upplever de frustration eftersom de ofta kan identifiera problem men saknar möjligheter att själva stoppa oseriösa utförare, säger Magdalena Elmersjö.
Sårbarheter i systemet
Studien pekar på flera sårbarheter i systemet som kan öka risken för välfärdsbrottslighet. Det handlar bland annat om det stora antalet utförare inom hemtjänsten, komplexa administrativa system, bristande samordning mellan olika organisationer och otydliga ansvarsförhållanden.
– Dessutom har de som upptäcker problemen ofta inte mandat att fatta beslut om åtgärder, vilket gör att misstänkta oegentligheter kan fortsätta under lång tid, säger Daniel Seldén.
Forskarna ser ett behov av tydligare ansvarsfördelning, bättre samordning och skärpt uppföljning av utförare inom äldreomsorgen. De pekar också på behovet av mer systematiska kontroller.
Välfärdsbrott en del av vardagen
Forskarna anser också att biståndshandläggare behöver bättre stöd, utbildning och återkoppling när de rapporterar misstänkta oegentligheter
– Det viktigaste resultatet i studien är att välfärdsbrott inte är något som sker vid sidan av äldreomsorgen utan har blivit en del av vardagen. Brottsligheten uppstår i mötet mellan sårbara äldre personer och organisatoriska svagheter som kan utnyttjas av oseriösa eller kriminella aktörer, säger Daniel Seldén.
Forskarna hoppas att resultaten kan bidra till en större diskussion om hur välfärdsbrott påverkar äldreomsorgen.
– En sådan diskussion behövs för att kunna utveckla bättre arbetssätt, tydligare styrning och starkare skydd för både äldre personer och offentliga resurser. Det behövs också en diskussion om vad som är rimligt att biståndshandläggare gör på sitt arbete. De har redan ett viktigt uppdrag, säger Magdalena Elmersjö.
Vetenskaplig artikel:
The Influence of Welfare Crime on Swedish Eldercare in Socioeconomically Disadvantaged Urban Areas, Södertörns högskola.
