Skogen är en naturresurs med många användningsområden. I takt med ökade geopolitiska spänningar ses den nu också alltmer som en strategisk tillgång, vilket kan förändra både vad skogen används till och vilka intressen som får väga tyngst, visar en avhandling.
Skogen ska binda kol och skydda biologisk mångfald, men samtidigt ge råvara, arbetstillfällen och energi. När den dessutom får betydelse för ett lands säkerhet och motståndskraft blir frågan om vad den ska användas till ännu mer laddad.
– Skogen håller långsamt, och ganska tyst, på att bli en strategisk tillgång. Men politiken har ännu inte hunnit ikapp. Vi är inte vana vid att betrakta naturresurser som säkerhetstillgångar eller kritisk infrastruktur, säger Alessandra Giolo, doktor i miljövetenskap vid Södertörns högskola.
Efter att Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina har det blivit tydligt ur beroende Europa är av resurser från andra länder.
När importen av bland annat virke och biomassa från Ryssland och Belarus försvann förändrades handelsflödena. I Sverige, Finland och de baltiska länderna fick de egna skogsresurserna därmed större strategisk betydelse.
– I kristider och geopolitisk oro blir det tydligt hur viktiga skogens olika funktioner är och hur mycket de kan bidra till att upprätthålla stabilitet. Skogen kan till exempel fungera som en buffert när det gäller energisäkerhet.
Skogen som skärningspunkt mellan flera politikområden
Skogens nya roll innebär också nya målkonflikter. Samma skog som blir viktigare för energisäkerheten ska också bidra till biologisk mångfald och rekreation. Vad ska prioriteras när behoven krockar?
– Alla kommer in med olika intressen och ser skogen som en tillgång på olika sätt, beroende på vem man är och vem man representerar. Det är det som gör det så svårt att få allt att gå ihop, säger Alessandra Giolo.
I sin avhandling beskriver hon skogen som en skärningspunkt mellan flera politikområden. Beslut om exempelvis energi, klimat och biologisk mångfald påverkar samma skog, trots att frågorna ofta hanteras separat. Utmaningen blir att väga samman konsekvenserna när ett mål prioriteras framför ett annat.
EU-samarbete om hållbar skogsförvaltning
Hur ett land förvaltar sina skogar är i hög grad en nationell fråga, präglad av lagar, traditioner och historia. Samtidigt påverkas skogen av gemensamma EU-mål för bland annat klimat, energi och biologisk mångfald, som ska omsättas i länder med väldigt olika förutsättningar.
Hur svårt det kan vara att komma överens fick Alessandra Giolo själv uppleva när hon följde förhandlingarna inom Forest Europe, ett samarbete mellan olika EU-länder om bland annat hållbar skogsförvaltning. Till skillnad från EU-lagstiftning bygger samarbetet på frivillighet och konsensus.
– På avstånd är det mycket lättare att kritisera. Men när man faktiskt sitter i förhandlingsrummet blir det tydligt hur komplext det är att få länder med olika intressen och olika historia att komma överens. Och då handlade det inte ens om bindande lagstiftning, säger hon.
Efterlyser hantering av hur olika behov hänger ihop
Vägen framåt handlar inte om att låta ett intresse väga tyngre än ett annat, säger Alessandra Giolo. Snarare efterlyser hon bättre metoder och arbetssätt för att hantera hur de olika behoven hänger ihop.
Avhandlingen pekar på behovet av bättre samordning mellan såväl politikområden som beslutsnivåer. Hon hoppas också att forskningen kan bidra till att förändra hur skogen betraktas utanför akademin.
– Jag hoppas att den kan hjälpa oss att se skogen som mer än en enda sektor. Skogen är en plats där alla de här intressena möts. Och om mitt arbete blir någonting som en beslutsfattare faktiskt kan använda, även i liten skala, då är jag glad.
