Blå åkrar ger klimatsmart mat

På vattenytan syns inte mycket mer än bojar och bommar där linorna för odlingen är fästa. Där under gror det. I vattnen utanför Strömstad på den svenska västkusten kan makroalger som sockertare, rörhinna och havsallat växa från millimeterstora embryon till skördeklar gröda på bara några månader.

Underifrån ser odlingarna ut ungefär som upp- och nedhängande skogar. De drar till sig djur som kräftdjur och fiskar.

– Det blir lite mer biologisk mångfald inne i algodlingen än vad det annars skulle finnas på platsen. Odlingarna har en del positiva effekter för miljön, berättar Fredrik Gröndahl, algodlare inom det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Seafarm och docent i industriell ekologi vid KTH.

Algerna renar havet från övergödning

Algerna växer genom fotosyntes. Utöver vatten och sol tillgodogör de sig kväve och fosfor som läckt ut från övergödning av åkermark.

– Vi har övergödda hav. Det är därför algodling går så bra här. När vi skördar algerna tar de kväve och fosfor med sig upp. Så algodlingen är ett sätt att dammsuga havet på överflödiga näringsämnen, säger Fredrik Gröndahl.

I Sverige äter vi ungefär 13 kilo fisk och skaldjur per person och år. Tre fjärdedelar av dessa livsmedel importeras. Fredrik Gröndahls förhoppning är att vi i högre grad ska bli självförsörjande. Inom forskningscentrumet Blå mat, där han är samordnare, samarbetar flera svenska lärosäten med företag och organisationer för att utveckla det hållbara havsbruket i Sverige. Avsikten är att producera mer mat, och av fler slag.

Siktar på mer sjömat till bra priser

– Det vi vill åt är mer sjömat till rimliga priser. Hummer och fiskfilé och sådant kommer alltid att vara dyrt, men det finns så mycket annat.

Utöver alger har djurarter som musslor, sjöpungar och ostron framgångsrikt odlats på västkusten. De fäster sig också till linor, alternativt korgkonstruktioner, som egentligen inte kräver mer än tillsyn då och då. Fredrik Gröndahl är den som har myntat begreppet ”blå åkrar”. Precis som på land är en odling till havs något man måste förhålla sig till. Det går inte att köra rakt över med en båt.

– 71 procent av jordens yta är hav, så det finns plats. Det kommer inte att vara ett stort problem om vi upptar en liten del av den ytan för odlingar, så länge man inte lägger dem enbart inne i skärgården.

Svårt odla alger idag

Inom Blå mat ska forskare och andra aktörer se över hur lagar och förordningar kan uppdateras för att förenkla produktion av sjömat. Regelverken sätter i dag stora käppar i hjulet.

– Sverige behöver bli bättre på att underlätta för dem som ska producera lokal svensk havsmat. Politikerna är medvetna om problemen, men det går långsamt, säger Fredrik Gröndahl.

Förklaringen, menar han, är att vattenbruk är en liten nisch möjlig att ignorera. Särskilt krångligt är det att få odla alger. I miljöbalken nämns specifikt musselodling medan algodling, som har större ekologiska fördelar, i princip bara kan bedrivas som försöksverksamhet i dagsläget.

Energirika alger kan bli både mat bränsle

Alger är Fredrik Gröndahls passion. Det är en gröda med enorm potential. Det är alger, inte fisk, som är upphovet till den livsnödvändiga fettsyran omega-3. Sedan länge används alger för att ge mat färg och konsistens. Blandas rödalgen Asparagopsis taxiformis i kraftfoder minskar de klimatskadliga metanutsläppen från kornas matsmältning. Förutom att algerna går att äta, kan de användas som biomassa för att skapa allt som oljan kan åstadkomma – och lite till, säger Fredrik Gröndahl.

– Det är detta som är den nya oljan. Att odla alger är mer energisnålt än motsvarande jordbruk på land. Algerna är energirika; vi kan använda dem för att framställa både etanol och biogas. De kan också användas för att framställa nedbrytbara plaster och papper – det är egentligen bara fantasin som sätter stopp.

Danska kolonilottor till havs

Forskningscentrumet Blå mat har främst siktet inställt på professionellt fiske och vattenbruk. Men tänk om vi också, var och en, skulle kunna ha en liten havsodling? I Danmark finns i skrivande stund omkring 20 marina kolonilotter, som tas om hand av sammanlagt 1 000 engagerade havsbönder. Föreningen Havhøst, danska för ”havsskörd”, har varit drivande och bland annat utverkat ett slags hobbytillstånd för privata havsodlingar.

Vid Tjärnö marina laboratorium i Strömstad utvecklar marinbiologen Maria Bodin, inom ramarna för projektet Marint gränsforum Skagerrak, en modell för svenska förhållanden.

– Det är mycket som ska stämma, först och främst det biologiska. Vi kan inte flytta arter hur som helst. I piloten här tittar vi på vilka arter som kan fungera, metoder och tillstånd.

Lotten är placerad vid en befintlig brygga på forskningsstationen. Där har Maria Bodin placerat två bommar och fäst linor med sockertare-skott, band för blåmusslor att sätta sig och olika korgar för att förvara ostron, snäckor och krabbor. Algerna förodlas på laboratorium och sätts sedan på en tråd som lindas runt en lina.

– Alger är extremt olika, de har olika typer av livscykler, säger Maria Bodin.

– Vi vet hur de ser ut, men att odla dem är något helt annat.

Restauranger intresserade av marin odling

Odlingarna placeras ut i september och skördas i april–maj. Då är det lågsäsong för fisket, vilket innebär att blå odling skulle kunna komplettera yrkesfiskeverksamhet.

Intresset för den lilla lotten har varit stort. Restauranger har hört av sig: på samma sätt som de har ett trädgårdsland vill de ha en marin odling. Även aktörer inom turismbranschen är intresserade, liksom privatpersoner. Maria Bodin ser en stor potential i små odlingar.

– Livsmedelsproduktionen är en del av detta. Men det handlar också om sammanhanget, om kunskapen om havet, att man vet vad havet innebär och vilka resurser det rymmer, men också att det faktiskt inte är oändligt.

Av Jenny Damberg på uppdrag av forskning.se