Kan en art klara sig om den kastas ut i en helt ny livsmiljö? Ja, om arten har slumrande gener beredda att hantera de nya förutsättningarna. I en ny studie vid Göteborgs universitet visar en strandsnäcka prov på en supersnabb evolution.
Livsmiljöerna för många arter påverkas av klimatet och andra miljöförändringar. En fråga som biologer ställer sig är om arterna i naturen klarar att anpassa sig till de nya livsvillkoren i samma takt som förutsättningarna ändras. En långsam evolution, som Darwin tänkte sig den, räcker knappast.
Snäckor slogs ut på kobbe
1988 inträffade en kraftig algblomning på den svenska västkusten. Det ledde till att hela beståndet av arten vivipar strandsnäcka slogs ut på en kobbe. Det var ett bestånd ”vågsnäckor” som var anpassat för ett liv i bränningarna. De var små, hade tunna skal och agerade modigt för att ständigt kunna hitta platser att suga sig fast på.
En forskare vid Göteborgs universitet såg en chans att utföra ett evolutionärt experiment.
– På en närliggande ö fanns ett annat bestånd av strandsnäckan som hade en given fiende i form av krabbor. På krabbrika stränder har snäckan ett stort och starkt skal, och de är väldigt blyga eftersom minsta skugga som rör sig kan vara en krabba och då är det bäst att vara indragen i skalet. Jag flyttade över 700 ”krabbsnäckor” till den öde kobben 1992, säger Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi.
Ungar lyckades överleva
Hennes förväntan var att miljöbytet till kobben snabbt skulle slå ut krabbsnäckorna eftersom de var anpassade till en helt annan miljö. Och mycket riktigt försvann alla vuxna snäckor inom några veckor. Men samtidigt hade de släppt ut tusentals halvmillimeter stora ungar, och bland dessa lyckades några överleva.
Under åren som gick förändrades snäckorna i storlek, form och färg. De från början stora och robusta krabbsnäckorna började likna små och sköra ”vågsnäckor” allt eftersom nya generationer av snäckor föddes.
Egenskaperna har kartlagts
Nu har ett internationellt forskarlag kartlagt de här förändringarna i egenskaper. Med hjälp av dna-sekvensering spårades genetiska förändringar under de cirka 30 generationer som gått sedan utplaceringen av snäckorna på kobben.
– Det är häpnadsväckande. I stort sett alla egenskaper har förändrats så att snäckorna i dag liknar vågsnäckor in i minsta detalj. Från dna-analyserna kan vi se att stora så kallade supergener som kodar för de olika egenskaperna har bytts ut från krabbvariant till vågvariant, säger Kerstin Johannesson.
Supergener en ledtråd
Men dna som inte är inblandat i anpassning till olika miljöer visar däremot att det lilla skärets nya snäckor inte är ”äkta” vågsnäckor, utan har ett annat ursprung. Forskarna drar slutsatsen att det framför allt är naturlig selektion, och inte slumpen, som styr anpassningen när miljön ändras.
En annan lärdom är att mycket genetisk variation inom en art ger möjligheter till denna typ av snabba anpassningar.
– Eftersom vi redan kände till att supergenerna hade en viktig funktion för att koda för de olika egenskaperna som våg- och krabbsnäckor har, så kan vi förutsäga de förändringar som skedde, säger Kerstin Johannesson.
Vetenskaplig studie:
Predicting rapid adaptation in time from adaptation in space: A 30-year field experiment in marine snails, Science Advances.
