Forskare vid SLU har testat en metod som gör det möjligt att följa hur daggmaskar gräver i jorden. Det kan ge svar på hur maskarnas dolda arbete under markytan påverkas av faktorer som fukt, temperatur och jordbearbetning.
Daggmaskar spelar en viktig roll i en välfungerande jord. När de rör sig genom marken skapar de gångar som fungerar som kanaler för vatten, luft och växtrötter. De blandar också jorden och bidrar till att göra näringsämnen mer tillgängliga för växter och mikroorganismer.
Trots daggmaskarnas betydelse har det varit svårt att mäta hur mycket de faktiskt gräver under naturliga förhållanden, eftersom deras aktivitet sker dolt under markytan. Nu har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, testat en metod som gör det möjligt att övervaka maskarnas grävande direkt i fält.
Maskarnas gångar skannas
Metoden använder specialdesignade cylindrar med öppningar på ovansidan, i botten och på sidorna. Det gör att daggmaskarna kan röra sig fritt in och ut. Cylindrarna installeras i marken och tas sedan upp med jämna mellanrum för att röntgenskannas. Skanningen ger detaljerade 3D-bilder som gör det möjligt att analysera maskarnas gångsystem. Det går även att se volym, förgreningsmönster och form.
− Genom att jämföra bilder från olika tidpunkter kunde vi fastställa när nya gångar grävdes, om befintliga gångar förblev öppna och när gångarna försvann. Det här gjorde det också möjligt att beräkna grävhastigheten. Utifrån gångarnas diameter kunde vi dessutom skilja mellan gångar som grävts av olika typer av daggmaskar, säger doktoranden Rebecca ter Borg som lett studien vid SLU.
Lever på olika djup
Vissa arter av daggmaskar lever främst i de översta 30 centimetrarna av marken, där de livnär sig på organiskt material. Andra gräver betydligt djupare gångar. Arterna som lever i matjorden kallas endogeiska, medan de djupgrävande arterna kallas aneciska daggmaskar.
− Studien avslöjade tydliga skillnader mellan maskgrupperna. Aneiska daggmaskar skapade få stora, vertikala och långvariga gångar, som stod för ungefär 40 procent av den totala gångvolymen. Endogeiska daggmaskar producerade däremot många mindre och mer tillfälliga gångar, säger Rebecca ter Borg.
Cylindrarna testades i en åkermark i Uppsala och skannades tre gånger mellan vår och höst. Resultaten visade att grävhastigheten varierade under säsongen och var som högst när marken var fuktig. Med hjälp av mätningarna uppskattade forskarna att det skulle ta ungefär 20–40 år för daggmaskarna att gräva sig igenom alla kubikcentimeter i matjorden på det aktuella fältet.
Aktivitet kan följas över tid
Enligt forskarna ger metoden nya möjligheter att studera hur daggmaskarnas aktivitet förändras över tid och under olika markförhållanden. Framtida studier kan till exempel undersöka hur grävandet påverkas av markfuktighet och temperatur, hur daggmaskarna återhämtar sig efter jordbearbetning och hur de påverkas av extrema väderförhållanden.
− Genom den här metoden kan vi öka förståelsen för hur daggmaskar reagerar på till exempel markfuktighet, temperatur och störningar som jordbearbetning. Det gör att vi bättre kan förstå hur framtida klimat, markanvändning och brukningsmetoder påverkar maskar och de funktioner i marken som de stödjer. Den här kunskapen skulle kunna hjälpa lantbrukare att välja brukningsmetoder som främjar daggmaskar som ”gratisarbetare” i marken, säger Rebecca ter Borg.
Vetenskaplig artikel:
Quantification of field earthworm burrowing rates using repeated X-ray scanning of open soil cores, Geoderma.
