En undersökning visar på nedgångar i andelen svenskar som umgås med vänner regelbundet samt i andelarna som anser att vänskap och kärlek är särskilt viktiga värden. Trots detta känner sig svenskarna överlag inte mer ensamma i dag än för tio år sedan.
Ensamhet målas ofta upp som en av samtidens stora samhällsutmaningar och kan kopplas till såväl folkhälsa som upplevd lycka. I ett kapitel i SOM-institutets kommande forskarantologi har den svenska ensamheten kartlagts med fokus på subjektiv och objektiv ensamhet i befolkningen.
I undersökningen ingår flera frågor kopplade till potentiell ensamhet i befolkningen och i den senaste undersökningen svarade 27 procent att de känt sig ensamma minst en gång i månaden under det senaste året. Detta är samma andel som när frågan ställdes för första gången 2024. 18 procent instämde i påståendet ”jag känner mig ofta ensam”. Sammantaget betyder det att 2–3 miljoner svenskar idag upplever en relativt regelbunden ensamhet.
Undersökningen visar också på en minskad umgängesgrad över tid. 2025 hade 87 procent umgåtts med vänner på månatligbasis. För trettio år sedan var denna andel 94 procent. Den minskade umgängesgraden över tid syns i princip i alla samhällsgrupper.
Dessutom syns ett minskat fokus på värderingar kopplade till socialt liv över tid. I undersökningen bedömer svenskarna vad som är viktigt i livet utifrån ett stort antal listade värden. Dessa värden karaktäriseras i regel av stabilitet över tid, men trots detta har andelarna som tycker det är mycket viktigt med sann vänskap, socialt anseende och kärlek minskat sedan 1996.
– Vi ser indikationer på en långsam men allmän förändring i samhället kopplat till vikten av vänskap och umgänge, säger Cornelia Andersson, biträdande undersökningsledare vid SOM-institutet.
Unga känner sig mest ensamma
Den senaste undersökningen följer också upp resultaten från en tidigare studie från 2015 med fokus på upplevd – eller subjektiv – ensamhet i befolkningen. Resultaten visar att svenskarna över lag inte känner sig nämnvärt mer ensamma idag än de gjorde för tio år sedan.
Undantaget är de allra yngsta där den upplevda ensamheten har ökat. Det är denna grupp som idag upplever störst subjektiv ensamhet, trots att 16–19-åringar är de som träffar vänner i allra högst utsträckning.
Utöver detta bekräftar den nya studien många fynd från 2015. Förutom de allra yngsta är män, låginkomsttagare och arbetslösa de grupper som upplever sig mest ensamma.
Uppväxtland analyserades inte 2015 men i den nya studien framgår att personer födda utanför Sverige känner sig påtagligt mer ensamma än svenskfödda.
Samband med nöjdhet med livet
Kopplingen mellan ensamhet och eget välmående tycks dock ha blivit något svagare sedan 2015.
Att inte umgås med vänner varje månad hade 2015 ingen effekt på skattningarna av hur nöjd man är med sitt liv. 2025 har det till och med en marginellt positiv effekt. Att bo i ensamhushåll hade 2015 en negativ effekt på nöjdheten med livet, men 2025 syns inget sådant samband.
– Känner man sig ensam så är man mindre nöjd med sitt liv. Detta har inte förändrats sedan studien 2015. Däremot är i dag personer som bor själva eller inte träffar vänner regelbundet mer nöjda med sina liv än de var för tio år sedan, säger Cornelia Andersson.
Olika typer av ensamhet
Subjektiv (upplevd) ensamhet: 27 procent av svenskarna känner sig ensamma minst en gång i månaden. 18 procent svarar även att de ofta känner sig ensamma i sitt liv och 9 procent att de inte har vänner som förstår dem. Emellertid är nivåerna stabila sedan 2015, subjektiv ensamhet ökar egentligen endast i den allra yngsta åldersgruppen.
Objektiv (uppmätt) ensamhet: Över de senaste trettio åren syns en minskning i andelen som umgås med vänner minst en gång i månaden. Dessutom bor fler svenskar i ensamhushåll eller är ensamstående idag. Till skillnad från år 2015 upplevs dock inte objektiv ensamhet idag som negativt för livskvaliteteten.
Källa:
Ensam är inte stark, SOM-institutet.
