Ko tittar in i kameran, övriga betar i en hage.
Bild: Depositphotos

Virtuella stängsel, där betesdjuren bär GPS-utrustade halsband och hålls inom vissa osynliga gränser, kan bli ett värdefullt verktyg för att sköta naturbetesmarker. Det visar en ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Naturbetesmarker är viktiga för den biologiska mångfalden och har höga kulturhistoriska värden, men markerna hotas av förändrad användning. Djurens bete är en förutsättning för att bevara och sköta dessa marker. För att nå specifika naturvårdsmål behöver intensiteten i betet variera både över tid och mellan olika delar av betesmarken.

GPS visade kornas rörelser

I en ny studie har forskare vid SLU undersökt hur virtuella stängsel kan användas för att anpassa betet efter naturbetesmarkernas ekologiska förutsättningar. De kombinerade GPS-data om nötkreaturens rörelsemönster med drönarbaserade analyser av vegetationens förändringar. Forskarna gjorde även inventeringar av blommande växter och pollinerande insekter. På så sätt kunde de studera sambanden mellan betesmönster, vegetation och naturvårdsmål.

Virtuella stängsel – så fungerar det

I stället för ett fysiskt staket har korna halsband med GPS. Med hjälp av en app kan djurägaren rita upp osynliga gränser för var djuren får beta. När en ko närmar sig en gräns i hagen avger halsbandet en ljudsignal som ska få den att vända. Passerar kon den virtuella gränsen får den en svag elektrisk stöt från halsbandet. På så sätt lär sig djuren att vända när de hör ljudsignalen och därmed undvika stöten.

Ingen tydlig effekt på insekter

Resultatet visar att virtuella stängsel på kort sikt kan användas för att styra betestrycket och skapa variation i vegetationen och blomrikedomen.

Däremot såg forskarna inget tydligt samband mellan förekomsten av pollinerande insekter och vilka områden som betats eller lämnats obetade, trots skillnader i blomrikedom. En möjlig förklaring är att antalet insekter varierade kraftigt mellan inventeringsdagarna och att flygande insekter kan röra sig fritt över de virtuella stängselgränserna.

– Det är mycket spännande resultat som visar hur virtuella stängsel kan användas för att styra betesdjuren inom en naturbetesmark. På så sätt kan vissa delar av hagen betas medan andra tillfälligt får växa mer fritt och utveckla en högre och mer varierad vegetation med fler blommande växter, säger Matthew Hiron, en av forskarna bakom studien.

Betet kan anpassas med virtuella stängsel

Tidigare forskning har visat att variation i vegetationens struktur är viktig för den biologiska mångfalden. Möjligheten att styra var och när djuren betar kan därför vara värdefull ur ett naturvårdsperspektiv, menar forskarna.

En stor fördel med virtuella stängsel är att betestrycket kan anpassas utan att tillfälliga fysiska stängsel behöver sättas upp, något som kan vara både opraktiskt och svårt i steniga och buskrika naturbetesmarker.

– Att betesdjur påverkar vegetationen är naturligtvis inget nytt. Det intressanta är möjligheten att på ett flexibelt sätt styra var och när denna påverkan sker. Det öppnar för en betesplanering som i många situationer skulle vara svår eller till och med omöjlig att genomföra med traditionella stängsel, säger Matthew Hiron.

Forskarna ska nu undersöka hur virtuella stängsel kan användas för att tillfälligt lämna mindre områden obetade eller betas senare under säsongen. Syftet är att studera hur variation i betestidpunkter påverkar vegetationen och förekomsten av blommande kärlväxter.

Vetenskaplig artikel:

Virtual fences for conservation management in semi-natural grasslands: A case study from northern Europe, Biological Conservation.

Om projektet BLANDSKAP

Studien ingår i projektet BLANDSKAP, som undersöker hur växtodling och betesdjur kan integreras i samma odlingslandskap. Målet är att utveckla en hållbar och lönsam produktion av grödor, mjölk och kött som samtidigt gynnar den biologiska mångfalden, åkermarkens bördighet och bidrar till ett attraktivt landskap för besökare i naturen och ett lantbruk med god beredskap.

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera