Att bo ensam i eget boende sliter mer på jordens resurser än att bo med andra eftersom alla ska ha egna utrustningar – brödrost, tvättmaskin och så vidare. De nordiska länderna sticker ut: nästan hälften är ensamhushåll. Forskaren Tullia Jack hoppas på nya former av kollektivboenden för att fler ska kunna och vilja dela med andra.
Tullia Jack, hållbarhetsforskare vid Lunds universitet, har forskat om vad individer kan göra för att bidra till minskade utsläpp. Nu har hon också djupintervjuat 23 personer som bor ensamma i Danmark för att ta reda på hur och varför människor hamnar i ensamboende och hur de upplever sin vardag.
Resultaten visar att ensamboende ofta uppstår genom livsförändringar snarare än ett aktivt val och att många är öppna för att bo tillsammans med andra i framtiden. Tullia Jack hoppas på nya former av kollektivboenden.
– Delat boende är en lågt hängande frukt för att sänka koldioxidutsläpp. Därför ville jag fördjupa mig i varför människor bor ensamma, säger Tullia Jack.
– Många av de som jag intervjuade ville gärna bo med någon annan gärna en kärlekspartner men även kompisar eller i kollektivboende. Ensamboendet var något som bara blivit så, säger Tullia Jack.
Hon tillägger att bostadsmarknaden inte underlättar för delat boende: nybyggen är designade för kärnfamiljer eller singlar, och det är svårare för människor som inte lever i parrelationer att dela på ett hyreskontrakt eller ta ett banklån.
Fyra grupper av ensamboende
Tullia Jack delade in de ensamboende som hon intervjuat i fyra grupper: de nyinflyttade till en stad, de som ”vuxit ifrån” delat boende, de med utflugna barn och de som aktivt sökte ensamheten.
Bland de nyinflyttade till städer fanns en stor öppenhet att dela bostad med andra, men det är ofta enklare att hitta en egen bostad än att hyra in sig i ett kollektiv om man saknar kontakter. Dessutom är utbudet av kollektivboenden begränsat.
De som upplever att de åldersmässigt har ”vuxit ifrån” delat boende har ofta tidigare delat bostad, till exempel under studietiden eller av ekonomiska skäl. Flera menar att dynamiken i kollektivboenden i längden blev för krävande, eller att boendeformen uppfattas som något som hör ungdomen till. Samtidigt upplevdes det som att de som söker kollektivboenden blir allt yngre.
Personerna i gruppen ensamstående med utflugna barn hade ofta inte reflekterat så mycket över sin boendesituation; barn flyttar ut och kollektiva boendeformer för seniorer är ganska ovanliga.
Sen fanns de som av olika skäl aktivt sökte ensamheten och som gav uttryck för ett starkt behov av avskildhet och att inte störas av andra.
Männen mer missnöjda med ensamboende
Tullia Jack såg ett mönster att det framför allt var männen som var missnöjda med att bo ensamma och såg det som stigmatiserande. Bland kvinnorna däremot – särskilt de äldre med förhållanden bakom sig – fanns fler som absolut inte ville dela bostad med en partner igen och hänvisade till tidigare förhållanden med ojämn fördelning av hushållsarbetet.
Ett återkommande tema i intervjuerna var ofrivillig ensamhet och brist på sociala nätverk. Hälften tog spontant upp att de kände sig ensamma och att de kände sig isolerade, berättar Tullia Jack.
– En del som bor ensamma saknar det passiva sociala kapital som ofta är en följd av att man delar boende. Man har kanske många bekanta, men ingen att vända sig till om det verkligen kniper eller om man behöver praktisk hjälp i vardagen, säger hon.
Den sociala biten menar Tullia Jack är ytterligare en drivkraft mot att ett klimatvänligare delat boende; vissa – inte alla – tror hon hade mått bättre av att bo med andra.
Så kan fler vilja dela
För att fler ska vilja dela boende med andra krävs vissa åtgärder. Några som Tullia Jack lyfter fram är att skapa fler flexibla former av delat boende, ekonomiska incitament för att dela bostad och lösningar som gör det enklare att matchas med rätt personer att bo tillsammans med – samtidigt som individens behov av privatliv respekteras.
I slutänden handlar det inte om att tvinga människor bort från ensamheten, utan om att göra det lättare och mer attraktivt att dela – både för klimatets skull och för människors välbefinnande.
Några exempel på vad som skulle kunna göra att fler ville dela på boende:
- Erbjuda valbara former av gemenskap, där man kan ha en egen bostad men dela vissa funktioner. Som ett slags student- eller seniorboende för alla åldrar.
- Möjliggöra lågintensivt delande som att dela på resurser som verktyg eller tvätt, men inte nödvändigtvis dela vardagsliv eller relationer.
- Minska konfliktrisker i delade boende. Det kan till exempel handla om att ha tydliga regler eller arbeta mer med matchningen av vilka som ska dela boende.
- Arbeta med jämställdhet i hushållsarbete eftersom ojämn arbetsfördelning gör särskilt kvinnor mindre benägna att dela boende.
Denna text är en bearbetning av en artikel som kommer från nyhetsbrevet Apropå.
