Förlusten av is från Grönland och Antarktis har ökat kraftigt sedan 1970-talet. En studie visar att över 11,3 biljoner ton is har försvunnit. Stigande havsnivåer ökar risken för översvämningar och erosion längs svenska kuster.
Ett internationellt forskarlag har sammanställt den hittills mest heltäckande bilden av isförlusten från Grönland och Antarktis. Mellan 1979 och 2023 förlorade de två istäckena tillsammans 11 309 miljarder ton is. Det har bidragit till en höjning av den globala havsnivån med drygt tre centimeter.
− Det kan vara svårt att greppa hur mycket is det faktiskt rör sig om. Om isen spreds ut som vatten över hela Sveriges yta skulle den bilda ett 25 meter tjockt lager. Mängden vatten motsvarar omkring 75 gånger Vänerns volym, säger Johan Nilsson, forskare i naturgeografi vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
Fem decennier av satellitdata
Den nya sammanställningen bygger på data från 27 satellitmissioner och sträcker sig ända tillbaka till 1972 för Grönland och 1979 för Antarktis. De två stora polarområdena har följts fram till 2023.
Forskarna har kombinerat satellitmätningar av isens höjd, gravitationsfält och rörelser med regionala klimatmodeller. På så sätt har de kunnat skilja mellan processer på isens yta och förändringar i hur isen rör sig.
Studien bygger totalt på 42 oberoende uppskattningar – 23 för Grönland och 19 för Antarktis.
– Mängden is kan både öka och minska från ett år till ett annat på grund av naturliga variationer i klimatsystemet. Det är först när vi följer utvecklingen över flera decennier som den långsiktiga trenden blir tydlig, säger Johan Nilsson och fortsätter:
– I stället för att enskilda forskarlag presenterar sina egna separata siffror sammanför vi resultaten till ett gemensamt facit. Det ger oss mycket mer pålitliga resultat som kan förbättra framtida klimatmodeller och prognoser för havsnivåhöjningen.
Inlandsisarna förlorar allt mer is
De långa tidsserierna gör det möjligt att sätta dagens utveckling i ett längre perspektiv och visa hur snabbt isförlusten har ökat.
På Grönland var inlandsisen nära balans under 1970-talet. Tillförseln av snö motsvarade då ungefär den mängd is som försvann. Under 1980-talet var den genomsnittliga förlusten av is omkring 60 miljarder ton per år. Under 2010-talet hade den ökat till 264 miljarder ton per år.
Utvecklingen sammanfaller med ett årtionde av återkommande höga sommartemperaturer som orsakat kraftig avsmältning.
Varmt hav smälter isen underifrån
På Antarktis ser forskarna liknande förluster, från omkring 48 miljarder ton per år under 1980-talet till 202 miljarder ton per år under 2010-talet. Förlusterna är störst i Västantarktis, där relativt varmt havsvatten smälter den flytande shelfisen underifrån. Shelfis är stora flytande istungor som sitter samman med inlandsisen på land.
– Man kan likna inlandsisen vid en tandkrämstub, där shelfisen fungerar ungefär som korken och håller tillbaka isen bakom. När shelfisen blir tunnare är det som att lätta på korken. Isen kan då, driven av sin egen tyngd, röra sig snabbare ut mot havet. Hela 84 procent av den sammanlagda isförlusten från Grönland och Antarktis beror på att glaciärerna har börjat röra sig snabbare och transporterar mer is från land ut i havet, säger Johan Nilsson.
De senaste åren har isförlusterna varit mindre. I Östantarktis har ovanligt stora snömängder tillfälligt ökat mängden is, samtidigt som svalare somrar på Grönland har minskat avsmältningen. Forskarna betonar dock att förändringar under enstaka år inte ska tolkas som att den långsiktiga utvecklingen har vänt.
– De mer än 50 år långa mätserierna gör det möjligt att skilja dessa variationer från den långsiktiga trenden och bättre förstå hur inlandsisarna förändras över tid.
Kommer att påverka Sverige
I Sverige pågår fortfarande landhöjningen efter den senaste istiden, vilket påverkar hur den globala havsnivåhöjningen på tre centimeter märks längs våra kuster. I södra Sverige är landhöjningen liten och risken ökar då för översvämningar och erosion längs kusterna. I mellersta och norra Sverige är landhöjningen större och motverkar fortfarande en stor del av havsnivåhöjningen.
Var isen försvinner har också betydelse för hur mycket havsnivån stiger i Sverige. En förlust i Antarktis ger större havsnivåhöjning längs Sveriges kuster än en lika stor förlust på Grönland. Det beror bland annat på att gravitationen från inlandsisarna påverkar hur havsvattnet fördelas över jorden.
– Det som händer på Grönland och Antarktis stannar inte där. Tre centimeter kanske inte låter mycket, men det är bara inlandsisarnas bidrag sedan 1979. När havsnivån fortsätter att stiga får det konsekvenser även för våra svenska kuster, särskilt i södra Sverige, säger Johan Nilsson.
Vetenskaplig artikel:
Mass balance of the Greenland and Antarctic ice sheets from the 1970s to 2023, Scientific Data.
Mer om forskningen
IMBIE är ett internationellt forskarsamarbete med stöd av Europeiska rymdorganisationen ESA och amerikanska Nasa. Forskarna jämför och sammanställer oberoende uppskattningar av inlandsisarnas massbalans för att få en samlad bild av hur isarna förändras.
IMBIE:s sammanställningar används bland annat som vetenskapligt underlag till FN:s klimatpanels (IPCC) klimatrapporter.
