Det finns ett stort intresse för gamla ärtsorter, men de är ofta svårodlade. En nygammal lösning kan vara att samodla ärterna med åkerböna – då kan flera äldre sorter ge minst lika stora skördar av frö och biomassa som moderna sorter, visar en avhandling från SLU.
Före jordbrukets industrialisering var det vanligt att svenska lantbrukare odlade olika grödor tillsammans på samma åker. Ärter odlades ofta med havre eller korn, som gav ärterna stöd, men i vissa områden samodlades ärterna med en annan baljväxt: åkerböna.
I en ny avhandling från Sverige lantbruksuniversitet (SLU) har denna nästan bortglömda odlingsmetod undersökts.
– I genbanker och fröbytarföreningar har vi hittat sorter med egenskaper som vi inte visste fanns, och som matchar eller kompletterar varandra när det gäller till exempel växtsätt och mognadstid. Det är ett värdefullt grönt kulturarv med många sorter som har smaker och textur som kan väcka folks intresse för att äta mer inhemska proteingrödor och ekologisk mat. Våra försöksodlingar visar att gamla ärtsorter kan fungera minst lika bra som moderna i den här typen av samodling, säger Dylan Wallman, doktorand vid institutionen för biosystem och teknologi på SLU.
Traditionella sorter
I studierna testades tio ärtsorter och tre sorters åkerböna i ett stort antal kombinationer. Det handlar om framför allt gamla sorter samt lantsorter från tiden innan växtförädlingen startade vid 1900-talets början, men även moderna sorter ingick i studien för jämförelse.
Avhandlingen visar att samodling kan motverka ett av de största problemen med många äldre ärtsorter: liggsäd, det vill säga att plantorna lägger sig ner och försvårar både tillväxt och skörd. Vid samodling av ärt och åkerböna fungerar de styvstjälkade åkerbönorna som ett naturligt stöd för ärterna och bidrar till att hålla beståndet upprätt.
Dessutom gav samodling av åkerböna med äldre ärtsorter ofta lika stora eller till och med större totala skördar av både frö och biomassa, jämfört med moderna sorter odlade i renbestånd.
Höga proteinnivåer och stark kväveeffekt
Studierna visade också att flera av de traditionella ärtsorterna hade högre proteinhalt i fröna än den moderna referenssorten.
Dessutom uppmättes höga kvävebalanser i både samodlingar och renbestånd, mellan 61 och 113 kilo kväve per hektar. Det innebär att grödorna kan lämna efter sig betydande mängder växtnäring till nästa gröda i växtföljden om biomassan lämnas kvar efter fröskörd. Detta är särskilt värdefullt i ekologisk odling, där tillgången på kväve ofta är en begränsande faktor.
– Att samodla ärter med åkerböna innebär också att man kan producera mer trindsäd i en växtföljd än om man samodlar med ett sädesslag. Baljväxter ska inte odlas oftare än vart sjätte till åttonde år på en åker – eftersom de är känsliga för jordburna sjukdomar – och då är det en fördel att även stödgrödan i samodlingen är en baljväxt.
Rätt kombination är avgörande
Vilka sorter som väljs och hur stora utsädesmängder som används påverkar utfallet i hög grad. Dylan Wallman betonar att dessa faktorer måste anpassas tillsammans för att maximera skörd, ogräshämning och näringsutnyttjande.
En utmaning med samodlingsmetoden är hur man skiljer ärtor och bönor åt efter skörd.
– Vi testade så många sorter att vi kunde hitta kombinationer som indikerar att man kan separera efter frönas färg och storlek, säger Dylan Wallman.
Kan bana väg för framtidens odlingssystem
Avhandlingen ger ny kunskap om hur traditionella grödor och äldre sortmaterial kan bidra till att utveckla moderna, resurseffektiva odlingssystem. Samtidigt ger studierna värdefulla insikter om ett brett urval av ärt- och åkerbönesorter som kan användas inte bara i samodling med varandra utan även i kombination med andra grödor som till exempel havre och korn.
Det som en gång var en självklar del av det svenska jordbruket kan därmed få en ny roll i omställningen mot ett mer hållbart och klimatanpassat livsmedelssystem.
– Vissa av de här sorterna är väldigt intressanta för återintroducering i odling och på våra mattallrikar. Ett problem är dock att det i stor utsträckning saknas tillräckligt med utsäde för att bönder ska kunna odla dem. Vi håller på att föröka upp frön av ett urval av sorter och har redan påbörjat odlarförsök i samarbete med bönder i Halland och Skåne, avslutar Dylan Wallman.
