Sojabönan har blivit en av världens viktigaste jordbruksprodukter. Men bakom framgången finns en global utveckling som både hämmat odlingen i Afrika och skapat nya problem i Sydamerika, visar ny forskning.
Soja har länge varit en av världens stora jordbruksvaror. Den lilla gröna baljväxten används både som livsmedel och, framför allt, som djurfoder till kor, grisar, kycklingar och odlad fisk. Men vägen dit har varit lång.
Redan i slutet av 1800-talet väcktes förhoppningar om att sojabönan skulle kunna bli en viktig gröda i det afrikanska jordbruket. Europeiska botanister och kolonisatörer såg möjligheter att utvinna både olja och protein ur bönan och samtidigt minska Europas beroende av import från Asien.
– Om man läser diskussionerna i dag är det nästan exakt samma argument. I snart 200 år har man på olika sätt sagt att snart kommer den här mirakelbönan och förändrar allt, säger Matilda Baraibar, docent i ekonomisk historia och lektor i miljövetenskap vid Södertörns högskola, i ett pressmeddelande.

Forskning förändrade sojans roll
Men något stort genombrott har aldrig kommit i Afrika. Både konsumtionen och produktionen har ökat, men många afrikanska länder är fortfarande beroende av importerad soja. Enligt en ny studie går utvecklingen inte att förklara enbart med förutsättningarna för sojaproduktion i Afrika. Den har också påverkats av faktorer långt utanför kontinenten.
En del av förklaringen finns i USA. Efter andra världskriget satsade landet stora resurser på forskning om sojabönan. Tidigare var det framför allt oljan som var viktig. Sojamjölet som blev kvar sågs mest som en restprodukt. Men när forskare och företag hittade sätt att använda mjölet som billigt djurfoder förändrades sojabönans roll.
– Det var inte självklart från början att sojan skulle bli en fodergröda. Det är något man forskade sig fram till, säger Matilda Baraibar.
Stora satsningar på jordbruksforskning effektiviserade produktionen i USA och avkastningen ökade. Det gjorde det svårare för afrikanska odlare att konkurrera, inte minst eftersom jordbruken där ofta var mindre och resurserna till forskning mer begränsade.
Framgången slog tillbaka
I Sydamerika blev utvecklingen den motsatta. Där fick den storskaliga sojaodlingen ett genombrott.
Matilda Baraibar har följt expansionen sedan 2000-talet, bland annat i Paraguay och Uruguay. Genmodifierad soja som tålde vissa ogräsmedel gjorde det möjligt att odla stora arealer med relativt liten arbetsinsats. Sojaproduktionen spred sig snabbt på bekostnad av andra grödor och boskapsskötsel.
Men studien visar också modellens baksida. När samma gröda och ogräsmedel används under lång tid på stora arealer utvecklar ogräsen resistens.
– Det är lite som antibiotikaresistens, säger Matilda Baraibar.
En konsekvens blir att det enkla och arbetsbesparande systemet åter blir mer krävande. Odlare måste kontrollera fälten oftare och kombinera olika metoder. Växtföljd och variation mellan olika grödor blir också mer viktiga. Den förenkling som en gång gjorde odlingen effektiv har alltså bidragit till problem som kräver större variation och mer arbete.

En böna som binder ihop världen
I Afrika handlar forskningen om ett genombrott som länge förutspåtts men aldrig fått den omfattning som många hoppats på. I Sydamerika handlar det om en produktionsmodell som vuxit snabbt, men som nu skapar nya problem.
Det kan verka som två olika historier men följer man sojabönan binds de samman, menar Matilda Baraibar.
– Genom sojan kommer liksom hela världen in på olika sätt, säger hon.
Sojan passerar internationella handelsföretag, hamnar och råvarumarknader. Kina är en stor importör samtidigt som europeisk djurproduktion är beroende av soja som foder. Vad som händer på en plats får därmed konsekvenser på en annan. Men, enligt Matilda Baraibar, är det inte sojabönan i sig som är problemet.
– Jag försöker visa hur det är ett ekonomiskt system i jordbruket som har ekonomiska incitament i det globala livsmedelssystemet som blir väldigt ohållbara. Och jag försöker visa det genom sojan.
Vetenskapliga artiklar:
Soy in Africa: A Perpetual Promise since the Late Nineteenth Century, Historia Agraria.
Analysing Socio-Technical Regimes: The Case of Herbicide-Tolerant Soybeans in Argentina and Uruguay, Agriculture and Human Values.


