Honungsbiet har länge stått i centrum för forskningen om binas synförmåga. Men en studie visar att flera mindre biarter har högre synupplösning – och att små ögon inte behöver betyda sämre syn.
Mycket kunskap om hur bin uppfattar sin omvärld bygger på studier av honungsbin, men de är bara en av omkring 20 000 biarter. En ny studie från Lunds universitet och University of Adelaide i Australien visar att synen på hur bin ser sin omvärld blir mer nyanserad när forskarna riktar blicken mot andra arter.
Studien har undersökt synförmågan hos humlor och tre arter av solitärbin, som till skillnad från honungsbin lever ensamma.
Genom att mäta elektriska signaler i enskilda ljuskänsliga celler i binas ögon har forskarna uppskattat hur små föremål bina kan upptäcka och hur väl bina kan urskilja små detaljer.
Stora ögon avgör inte syn
Alla fyra arter hade högre visuell upplösning i de undersökta ljuskänsliga cellerna än honungsbiets arbetare. Ett bi stack ut särskilt: det lilla australiska blåbandade biet, Amegilla murrayensis. Till skillnad från honungsbiet har det ett blåaktigt eller blågrått band på bakkroppen.
– Vi blev särskilt överraskade av att det lilla blåbandade biet kunde upptäcka föremål lika bra som honungsbiets drönare, trots att det är betydligt mindre, säger Elisa Rigosi, biologiforskare vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Honungsbiets drönare har särskilt bra syn, vilket behövs för att hitta och följa drottningar under parningsflykten. Det ställer höga krav på förmågan att upptäcka föremål. Att ett betydligt mindre solitärbi når samma nivå visar att stora ögon inte är den enda vägen till skarp syn, menar forskarna.
Bredare syn på synens utveckling
Forskarna har också undersökt hur ögonens konstruktion påverkar synförmågan. De har bland annat analyserat linsstorlek, de ljuskänsliga cellernas struktur och hur facettögonen avbildar omvärlden.
– Det finns flera olika recept för god syn hos bin. Olika arter har hittat olika kombinationer av egenskaper som ger hög visuell prestanda, säger David O’Carroll, biologiprofessor vid Lunds universitet.
Studien ger en bredare bild av hur synen har utvecklats hos bin och andra pollinatörer. Den visar också vad som kan missas när forskningen fokuserar på ett fåtal arter.
Inspiration för robotik
Resultaten kan även få betydelse utanför biologin. Evolutionens olika lösningar för att se skarpt kan ge inspiration till artificiella synsystem och bioinspirerad robotik, där det finns ett växande behov av små och energieffektiva sensorer som kan upptäcka och bearbeta visuell information.
– Binas syn är betydligt mer mångfacetterad än man tidigare trott. Genom att studera fler arter ser vi att evolutionen har utvecklat en rad olika sätt att uppnå en anmärkningsvärt hög synförmåga, säger Elisa Rigosi.
